Va e de för fel på dig?

Ja ni… den frågan får jag ganska ofta nu för tiden. Det har att göra med att jag har varit sjuk i över 3 veckor nu. Förkyld. Först satt det i lungorna sen gick det över till bihålorna. Och en sak är säker… man blir inte frisk om man inte vilar. Jag har kört på i 100% för Peg är hemma. Vi vill skriva musik och få gjort så mycket som möjligt då hon är här. Planen var dock att hon skulle vara hemma en vecka eller lite mer, men det har blivit mer. Vi jobbar bara på, skriver och skriver musik. Det är oerhört kul och jag är tacksam över de veckor vi har haft i början av året. Tycker vi fått fram många fina låtar. Dock… det är lite segt att fortfarande vara seg.

Här tillsammans med Martin Hansen och Peg. Fina bitar blev det.

Min härliga kollega Putte och hans teampartner Andrei. Cold.City kallas de. Sweet Music!

Många koppar kaffe och många texter senare…….

Lite sångtagningar på det också…….

Själv ser jag så här snygg ut efter 3 veckor av bacillhärd. Det har nu tydligen flyttat upp till min läpp. Kan detta innebära slutet?? För jag är verkligen redo att inte vara sjuk längre. Men nej, det är inget fel på mig. Doktorn säger att jag är en småbarnsmamma som jobbar mycket. Det är vinter, torr luft och jag behöver dricka mer vatten och ta mer promenader. Det kan jag ju verkligen försöka med, när jag orkar igen. Min PT.. .ja, vad hände med det…. Absolut ingenting. En gång fick vi….. sen fick jag lägga det projektet på hyllan. Men jag är snart tillbaka, full force! Believe me! Jag har bestämt mig ju. Hälsans år och min kropp skriker efter min uppmärksamhet.

That’s right… I’m cool! Du med! Vi är ju alla coola ju ; )

Sov gott!! Imorgon är det Alla Hjärtans Dag. En helt vanlig tisdag med andra ord.

Peace!

I’m out

 

P3 Guldvinnare och nya vanor

Tiden går så fort ibland. Det var lite nödvändigt för mig att ta ett litet break från att skriva. Mina tankar har surrat så otroligt så jag har inte kunnat bena ut vad jag vill skriva om. Det är så många olika ämnen i skallen. Inser att det enda rätta är att skriva. So I’m back in biz från en liten break.

Kan inte börja ett år bättre eller starkare än att vinna ett P3 Guldpris. Helt otroligt roligt, ärofyllt och starkt. Peg tog hem Årets Bästa Nykomling på P3 Guldgalan som fick av stapeln i helgen i Göteborg. Så galet roligt, coolt, häftigt och bara otroligt stort!! Hela teamet är så otroligt glada och framförallt Peg såklart. Hon har helt fantastiska fans och det är vi alla tacksamma för. TACK ALLA FINA FANS TILL PEG!!! Vi är alla så glada att ni röstade på henne. Det motiverar oss alla till att göra ännu bättre låtar som ni snart ska få höra och gärna spela sönder. Titta, är det inte fint, priset!!!!

Teamwork makes The dream work!!! Här med Peg, Erik Lewander och Moi. Det är vi tre som började den här resan tillsammans förra hösten. Ain’t No Saint skrevs den 28 Nov, 2015, för att vara exakt. Det är så lätt att komma ihåg. Dagen efter Boston och min bröllopsdag. Vi var inbjudna till Florida av Mia och Jeppe för att skriva musik till Peg. Jag fick välja vilken producent/medarbetare jag ville. Erik är någon jag har jobbat med för många år sedan och har verkligen längtat tills att få jobba med honom igen. Tänkte att detta var perfekta tillfället. Han var mitt perfekta val och det visade sig att jag hade rätt. Han togs emot av bara kärlek av hela familjen P och Peg och Erik fann varandra direkt. Vi visste inte då att vi skulle stå här, ca 1 år senare, med ett sånt här fint pris och en Grammynominering för Årets Bästa Låt. Galet kul!!!

Det finns många roliga stories att berätta om den resa vi har gjort tillsammans sen vi först skrev den låten. Men jag tänkte byta ämne nu och prata lite mer om en annan stor händelse i mitt liv. Jag har blivit med PT!!!!! Helt sjukt. Jag fick mina flickor oktober 2011 och januari 2013. Sen dess har jag långsamt bara försvunnit ner i träsket. Sen tog jag kål på mig själv under sommaren och dess turné med allt vad det innebär. Jag prioriterade inte mig själv. Vi hade sagt att vi skulle ha en sån hälsosam turné men det blev inte så. Jag fick stöd ibland, speciellt av Peg som försöker att hålla en sund livsstil, men det slank ner alldeles för många sliskiga vägmål, godisbitar och sena nattmackor. Livet på turné. Dock, nu fem år efter mina födslar, kan jag inte gömma mig bakom det längre. Det är dags! Kände att jag behövde en push, så jag anlitade en PT. Som den bästa kund jag är, lyckades hon sälja in ett kostprogram också… Nu Jäklar!!! Hade min första PTsession igår. Skoja inte, jag har sån träningsvärk idag. Det är dock en skön känsla och jag ångrar ingenting ….. än så länge. Jag hörde mig själv gå med på tre vita måndaer, dvs ingen alkohol. Det är jag mindre övertygad om att jag kan hålla, men jag har ju varit gravid 2 gånger och då var det inte svårt att vara vit i 9 månader i sträck. Målet i sikte. Det är lika mycket för mina barns skull som för min. För min mans skull lika mycket som för min. För livet! Jag behöver blir lite piggare och behöver en starkare kropp för att orka med allt det jag vill göra. Under tuffare stunder försöker jag påminna mig själv varför jag vill och behöver göra det här. Följ med mig på resan.

När jag inte har matlåda med mig till studion blir det gärna ett sånt här fantastiskt ställe. Paradiset! Ja, det både är ett paradis och heter just Paradiset.

För övrigt så har jag blivit helt besatt av ingefära. MÅSTE ha varje dag. Sen vi var i Örebro och gjorde Musikhjälpen med Peg, där vi tog ett ingefärashot hela gänget. Asså, vilket shot. Jag brann upp inombords men på ett bra sätt. Sen dess inser jag att min kropp VILL ha ingefära varje dag. Jag råpressar en laddning varje vecka med citron och äpple. Häller upp en flaska och tar minst ett shot varje dag. Även min man har fått in vanan, som hatar ingefära. Ingefära!!! Ska se om jag klarar av vabbruari lite bättre tänkte jag. Har ni några hälsotips för att styrka immunförsvaret?

Sitter i skrivande stund i min lilla sackosäck framför brasan och njuter av att faktiskt få skriva det här inlägget. Jag har verkligen längtat efter en egen stund , skrivandes. Hade tänkt att titta ikapp På Spåret med maken efter att han lagt barnen. Tyckte mig precis höra lite för djupa andetag (läs snarkningar ) från sovrummet. Blir väl me myself and I istället. Faktum är att jag är sjukt trött. Har varit delaktig i ett låtskrivarcamp i två dagar. Blev 3 låtar på 2 dagar. Det tar På krafterna. Kanske låter löjligt, men det kan vara dränerande. Med tanke på att vi går in i studion med Peg imorgon så tänker jag nog lägga mig alldeles snart. Skönt. Slumra in. Nöjd med vad dagarna på jobbet gav.


Och med det, kära vänner, önskar jag er alla en mycket god natt. Vi ses alldeles snart igen.

Kärlek

 

Välbehövd julledighet.

Hej på er allesammans. Hur står det till så här i slutet av året? Dagarna efter jul och dagarna innan nyår. Själv tog jag ett par välbehövda lediga dagar hos släkten i Lidköping. Precis vad vi alla behövde. Tyvärr, i vanlig ordning, så var några av oss förkylda så det blev lugnare än planerat. Barnen hann med att åka på utflykt med faster och farbror, vilket de älskade. Maken hann ta med äldsta dotter på badhuset medan jag och den lilla badade badkar hemma. Alla nöjda. Mycket mys, mycket mat och mycket skratt. Härligt. Precis vad julen handlar om, att vara tillsammans. Visst saknar jag min sida av familjen, men vi firar varannan jul och det är alltid lika härligt att vara med släkten i Lidköping. Otroligt uppstyrt, vilket passade mig mer än vanligt. Har verkligen behövt varenda sekund av vila.


Tjejerna på utflykt med bästa faster och farbror.


Min fina svägerska med familj bjöd på en härlig middag innan julen.


Själv har jag fått dille på ingefära för tillfället. Tror att det var pga ingefäran jag öste i mig som gjorde att min förkylning inte blev allt för allvarlig eller långvarig. Ska absolut fortsätta med denna vana. Känns så fräscht och kroppen får en kick varje gång. Älskar’!! Fick ett tips från en vän om ett avkok som jag gjorde och tvingade i alla i familjen. Farfar, kusiner och till och med min man fick prova på. Hälsan först!


Så glad att det här stället har öppnat i Lidköping. Juicy Lounge. Ett supermysigt ställe där vi har turen att alltid få plats och njuta av härliga juicer och smoothies. Själv får jag lyxen att njuta av ett ingefärashot varje gång. Att hälsa på i Lidköping innebär en hel massa fikas på några utav stadens fina kaféer, men det blir ju fika i överflöd. Denna gång besökte vi Juicy Lounge varje gång och barnen älskade det också. Perfekt. De fick en nyttig och god smoothie istället för en chokladboll eller bakelse. Besök gärna och stöd detta härliga kafé. Finns även soppor och salladsbufféer.



I Lidköping är det tradition med Uppesittarkväll och Bingolotto. Massor utav julgodis. I överflöd. Jag som hade tänkt försöka hålla tillbaka lite, men det är så svårt för en gottegris som jag. Svägerskan hade gjort galet god lakrisfudge, knäck, Rocky road och hade praliner från himlen med sig. Farmor gör sina underbara Mariannetryfflar, fudge och annat gott. Jag kommer inte ens ihåg allt godis de hade gjort. Själv hade jag tänkt att ge mig på lite olika varianter men kände att det skulle faktiskt bli lite väl för mycket. Glad att jag stod över. Vi åt julgodis tills det sprutade ur öronen. Barnen, som älskar godis lika mycket som sin mor och far, var i himlen. Det är ju bara jul en gång om året. Vi får tar sockeravvänjadet i det nya året. Alltid ett stort lager av mandariner till hands.


I år så hade vi den stora äran att få höra vår jullåt, New York ( Handles heartbreak better ) framförd av våran Peg på Bingolotto. Jag har alltid varit med Peg på alla hennes uppdrag och det kändes så annorlunda att sitta framför tv’n och njuta. Jag kunde inte riktigt slappna av och även på dagen så var jag där och skickade sms till hennes team på plats för att kolla att allt var ok. Det är det där med att vara kontrollfreak. Jobbigt i varenda cell i kroppen. Men det gick galant och jag hade varit med henne ett par dagar innan och repat låten med Robert Wells och det fantastiska bandet. Så stolt. Det var magiskt att se det hela från soffan tillsammans med familjen. För det var ju just det, jag hade lovat mig själv att vara med familjen denna jul. Vi körde ju på hela veckan innan. Det var Musikhjälpen, Nyhetsmorgon och radiospelning. Superkul verkligen. Jag älskar att spela och sjunga akustiskt. Peg låter så himla bra på den här låten dessutom. Superkul att avsluta arbetsåret på det här viset. Helt perfekt!


Som sagt, massa godis!!!! Mums. Det dåliga samvetet lurar runt hörnet men jag slår dövörat till.

 

Solen skiner!

Måndag morgon!

Det är en magisk vacker förmiddag. Solen skiner, luften är alldeles perfekt och krispig. Jag vaknar med glädje i kroppen. En härlig känsla. Vi tog en lång sovmorgon och stressar inte iväg till förskolan. Jag har bestämt mig att den här veckan ska jag göra det som jag behöver. Det är första dagen på veckor som jag känner mig friskare. De här förkylningarna är verkligen sjukt deprimerande. Det som jag behöver mest av allt just nu är motion och det har varit så segt att inte kunna sätta igång. Verkligen deprimerande. Dessutom så har jag haft så galet ont i ryggen så jag känner mig så redo att få ge kroppen det den behöver. Förra veckan fick jag ligga på rygg och jobba i studion. Skönt att man har det jobb man har då. Jag är snart på väg att ta på mig varma kläder och gå en LÅNG promenad och verkligen njuta av den här dagen. Sen ska jag jobba lite. Idag är det text som står på schemat och då finns det ingenting som är så bra som att gå ut i naturen och andas och få lite inspiration. Jag brukar ofta gå ut i skogen för att just få in texterna till melodier. Det är något med naturen.

Det har varit en superhärlig helg med både vila och fest. En av våra bästa vänner fyllde 50 år, så barnen sov över hos mormor och morfar och vi tog chansen att bara njuta av kvällen. Och av sovmorgonen!!! Sen har vi myst, bakat lussebullar och satt upp julgranen ihop. Det var så mysigt.

Andas! Jag läser så många artiklar om utbrändhet och stress just nu och det är många av oss som verkar känna igen oss. Hur kommer det sig? Varför hamnar vi där? Hur kan vi lära oss att se tecken och hur kan vi lära känna oss själva tillräckligt för att kunna förhindra riktiga haveri? Tacksam att jag redan är på rätt väg. Så uppfattar jag det iallafall. I grunden är jag en stressad människa med både bekräftelse och kontrollbehov. Svårt att släppa taget och lita på att saker och ting faktiskt blir gjorda om jag inte själv gör dem. Lita! Våga släppa taget. Det känns skönt nu att kunna säga till mig själv…. ” det är inte mitt ansvar.” Redan nu känner jag en förändring i min relation till mina barn, som efter sommarens hårda jobb blev lite ansträngt under en period. Märkte att min dotter inte riktigt kunde acceptera att mamma ska iväg och jobba. Att mamma måste prata i telefon. Att mamma måste verkligen svara på en massa mail. Jag var ju verkligen borta jämt. Men nu så kan jag säga att jag är hemma till hämtning, middagen eller läggning. Det blir enklare för henne att acceptera. Försöker att inte vara borta från dem nu så mycket. Jag njuter av att vara tillsammans, att pyssla, att baka och mysa framför brasa och gran. Livskvalité. Det ger mig energi.

Speaking of energi. Dags att ta den där promenaden strax.

KRAM



 

Sträckte ut en hand och för det skäms jag inte!


Det är mycket som pågår i min hjärna just nu. Jag rensar, uppgraderar, vilar, funderar…. funderar lite till. Rannsakar, vrider och vänder på tankarna, känslorna, diskuterar, gråter, blir arg. Ja, det är mycket. Men jag har valt att sätta igång den här processen då det helt enkelt inte fungerade att fortsätta på det vis jag jobbade. På det sätt jag levde, utan gränser. Sen att sätta gränser är väldigt svårt, tycker jag. Det jobbar jag på. Faktum är att just nu jobbar jag på allt. Men i lugn och ro. Det blir lätt för mycket snabbt. Utmattad? Gått in i väggen? Jag har inte en aning, men jag märker en definitiv skillnad i mig nu mot innan sommaren. Jag är trött, saknar den energi jag ofta brukar ha, glädjen till det mesta är relativt svag. Väldigt känslig. Känsligare än vanligt, ska tilläggas. Väldigt mycket upp och ner. Bara det tär på mig, bergochdalbanan. Men …. jag sträckte ut en hand och nu är jag så glad att jag vågade sätta mig hos läkaren på vårdcentralen och bryta ihop. Hon plockade upp hur jag mådde och skickade mig vidare till nästa instans. Nu får vi se hur långt det tar mig, men jag började snabbt med medicinsk yoga. Jag bytte om lite på jobbet, bytt uppgifter och fokuseringen ligger nu på min musik och skrivandet. Bara det kommer ta ett tag att komma in i. Små steg och ett litet steg i taget. Jag känner mig hoppfull även fast jag bara precis har bara lyft på locket och börjat den här resan …. igen. Den här gången är det för mina barns skull. För att de ska få den bästa mamman de förtjänar. För att min man ska ha den bästa versionen av mig. För att min familj ska kunna njuta av varandra och varenda minut vi har tillsammans i detta liv. Jag älskar mina kloka flickor mer än någonting annat och jag vill ge tillbaka till dem allt det som de ger mig.

Att ha ett kreativt jobb och vara en superkänslig kvinna är inte lätt alla gånger. Jag skapar varje dag och bedöms för det jag lyckas eller inte lyckas med att skapa. Det är iallafall min uppfattning. Något jag upptäckt under mitt liv är det här ständiga jakten på bekräftelse. Åh, den är döden!!! Samhället vi lever i gör det ju inte enklare heller. Tänker mycket på alla ungdomar som även de råkar ut för just utmattning. De måste hålla sig på topp, bra betyg, rätta kläderna, tillräckligt många ”likes”, snygga selfies, massa polare och blä blä blä! Jag kräks på det hela. Och där sitter jag själv och tar selfies hit och dit. I studion, med polarna, familjen. Ibland undrar jag om jag inte hade mått SÅ mycket bättre av att bara slänga telefonen. Jag har, hör och häpna, få vänner ( typ 2 ) som inte alls använder sig av Instagram eller Facebook. Jag är så imponerad. Hur kan man inte ha Instagram? hahahah….. ja, varför har man instagram, undrar jag ibland? Stressar det mig mer än det gör mig gott? Jo, ibland. Men det är också väldigt kul och nyttigt till och med. Många kontakter knyts genom Facebook idag. För mig är det arbetsrelaterade kontakter som jag har nytta av genom Facebook. Anyways, jag har hamnat på samma plats som jag var för några år sedan, då jag måste också begränsa min tid med telefon och dator. Inte bara mina barn ska ha begränsad tid. Kommer även hoppas att min man gör samma sak, så att vi umgås mer och i en mer närvarande anda.

Närvaro! Det är temat för dagen. Hade ett väldigt bra möte imorse med min ”stressterapeut”, om man nu ska kalla henne för det. Ska snart sätta mig ner med en mindfulness app som jag blev ombedd att ladda ner. Att lära sig att vara närvarande. Det är min första uppgift. Så jag kokar mig en kopp te, tänder ett ljus och andas lite. Samtidigt kokar tomtegröten på spisen som jag lovat flickorna. Ikväll är familjen samlad igen, efter att Boston ( min man ) varit på arbetsresa. Ska bli så skönt att mysa ihop framför brasan, titta på julkalendern och varför inte äta lite risgrynsgröt till middag. Jo, jag tror det blir så. Värme, utifrån och in.

Jag fortsätter att grubbla. Det tar mig framåt.

 

En sån dag

Hallå Världen!

Idag är en sån dag. Jag är HUR seg som helst idag. Min inbokade låtskrivarsession blev avstyrd. Åh, så mycket jag då skulle få hinna gjort den här dagen. Hjärnan snurrar och listorna skrivs. Börjar med att låta barnen äta frukost hemma och ta det lite lugnare än vanligt. Oerhört skönt. Inga bråk, inget gnäll utan bara lugn och ro. Ja, nästan bara iallafall. Väl hemma efter lämning så passade jag på att bocka av lite julklappshandling på nätet. Otroligt smidigt och skönt. Andas. Nu är det en runda mindre bland alla hysteriska julklappshandlande människor.  Efter detta skulle jag ju hoppa upp och se till att listan på ” To Dos ” skulle bli gjord. Men jag orkar inte. Min kropp vill inte. Jag är trött idag. Inte deprimerad, bara trött. Så tänker jag på Lisa Ekdahl och hennes avsnitt av ” Så Mycket Bättre”. Hur befriande det var att höra att vila är en av hennes favoritsysslor. Att det bara är härligt och skönt att vila. Precis!!! Jag kommer göra mitt bästa för att adaptera denna syn på livet, då jag håller med. Jag ÄLSKAR att vila, att ta det lugnt och bara få vara. Kanske laga lite god mat,  om jag orkar. Städa undan,  om jag orkar. Läsa en bok, om jag orkar. Men att faktiskt inte ha några planer alls blev helt plötsligt den nya planen. Just så mycket bättre!!!! Allt det andra kan jag fixa med en annan dag. Idag så vill jag vara, andas, vila och min kropp kräver det. Jag tänker lyssna!!! Det är ett steg i rätt riktning.

Lunchen nalkas och återigen… jag lyssnar på min kropp. Tankarna går till pepparkaksburken på hyllan. Ska jag bara goffa i mig en massa pepparkakor till lunch? Vad är det för näring? Jag lyssnar igen… och får svaret. Så det blev lite hackande och skalande av frukt och grönt och en kvart senare en supersmarrig smoothie! Precis vad min kropp ville ha, känner jag.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_12e5fUNADJUSTEDNONRAW_thumb_12e5e

 Recept? Oftast så tar jag det som finns hemma och idag hade jag tur. Det är rödbetor, morötter, selleri, apelsin, citron, ingefära som jag har haft i min råsaftcentrifug. Sen har jag mixat juicen med en avocado och lite grönkål. I detta har jag även haft 1/2 tsk spirulina och 1/2 tsk vetegräs. Så….. blev magiskt god och krämig. Fyllig!

En dag som denna hinner jag reflektera mycket. Sedan mitt sista inlägg så har tankarna sprungit iväg. Tack för all fin feedback jag fick. Otroligt hur många som känner igen sig. Det, i sig, är skrämmande. Jag är verkligen långt från ensam i mina tankar och i min situation. Som jag skrev så har jag inte fått någon diagnos ” utbränd” utan  hörde alla varningssignaler som tjöt från alla håll och kanter. Jag behöver ändra mitt sätt att leva. Hitta ett sätt som fungerar för mig. Hur gör jag det? Jo, jag har enormt stöd hemifrån. Min man och jag pratar i timtals om allt och det hjälper verkligen mig. Han ser saker ur en annan vinkel och det kan vara bra att någon är mer pragmatisk och lite mindre dramatisk. Jag är väldigt bra på att stressa upp mig själv för saker i onödan. Verkligen helt i onödan. Det går så mycket energi åt att nojja över småsaker i livet. Stress är en riktig bov och jag behöver verkligen lära känna mig själv så jag kan undvika situationer som inte är bra för mig. Situationer som jag egentligen kan ta kontroll över och vända om, istället för att stånga huvudet rakt in i väggen. Sen har jag valt att vända mig till professionella inom vården, som kan hjälpa mig att se saker ur en annan vinkel. Är bara i början av den resan men jag kan säga att en av de första uppgifterna jag har fått är att ta tillbaka motion i min vardag. Min kropp skriker efter att få träna och svettas. Efter 3 veckor förkylning och antibiotika så har jag börjat igen. Faktum är att jag sakta slutade motionera under sommarturnén. Jag tog mig inte tid. Jag fann aldrig tiden. Och sakta med säkert började allt förtvina på något vis. Jag blev latare, ät sämre och bara tappade energi.  Långsamt tar jag mig tillbaka. Försöker börja vissa dagar med promenader i skogen och det är så skönt! Ingen musik, bara jag och mina tankar.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_12e5d

Allt jag gör i form av motion är rätt väg för mig nu. Visst är det uppförsbacke, men den kommer blir enklare att ta sig uppför. Jag har tränat så lite den sista tiden så jag fick kramp i magen när jag gjorde situps. Jag kan bara skratta åt det. Våra döttrar hör mig alltid klaga på att jag har så ont i ryggen. ” Men mamma, träna då! ”, sa min 5-åring till mig. Såklart har hon rätt. Nu är jag på rätt spår och tänker fortsätta gå upp för den där backen, hur mycket det än tar emot. Det kommer bara bli bättre nu.

IMG_3258.JPG

Nu tar jag på mig en varm tröja och kryper upp i min soffa. Kanske tar jag ett avsnitt av min favvoserie just nu, The Fall.  ( Den kan jag göra ett inlägg om bara för sig ). En kopp kaffe. Kanske te faktiskt.  Kanske unnar jag mig en pepparkaka. Och jag ska njuta! Sen får vi se vad jag gör efter det. Men nu tänker jag VILA!!!! Åh, härliga VILA!!!!! Jag välkomnar dig!

Jag känner starkt inom mig att jag kommer bli starkare för var dag. Ju mer jag lyssnar på mig själv och inte låter mig bli influerad av omgivningen, så kommer jag bli tryggare, lugnare och mer till freds med mitt liv. För detta är MITT liv och jag vill leva det fullt ut. Det är en tuff resa jag har framför mig, men jag är redo. Att rota lite i det förflutna för att förstå nuet. Jag är inte rädd, jag är beredd. Allt för att jag ska bli en hel och trygg människa, så jag kan vara en hel, närvarande och trygg mamma. För mina barns skull. Jag är skyldig dem detta. De är det absolut viktigaste i mitt liv. Min familj kommer först. Kärleken kommer först.

Kärleken är allt!

En varm kram till er!

Tack för att just du valde att läsa mitt inlägg idag.

 

Akta – Annars SMACK in i väggen!!!

God Morgon Världen!

Det är en underbar morgon. Grått, trist och regnigt, men jag är varm i själen. Idag släpptes Peg Parneviks vackra jullåt som jag har varit med och skapat. Att få sätta melodier till den här unga flickans ord är en av de roligaste saker som har hänt mig i min låtskrivarkarriär. Att inte behöva tänka på orden, utan låta melodierna bestämma. Det är ett lyxigt sätt att jobba för mig. Melodier är jag full av. Hela jag är en melodi på något vis. Jag spelas i dur och moll. Den senaste tiden har just varit lite mollkantad.

Det finns något i mig som gör att jag inte kan sluta. Det gäller nästan allt jag gör. Är det jobba, så jobbar jag all in. Äter jag, då äter jag all in. Vilar jag, ja då är det svårt att få ur mig ur vilomode. Det är den här beroendepersonligheten jag har, misstänker jag. Det som har hänt och därför det har varit så tomt på min blogg, är just att jag hamnade i workmode. Kört på i 100  sen i november 2015, då vi först besökte Parneviks och skrev ” Ain’t No Saint”. Allt har gått så fort. Det blev en hit över natten och då blev vi tvungna att försöka skriva nya hits. Det är inte helt enkelt, att skriva under press. Musik ska flöda fritt, enligt mig. Visst är det ett arbete och det är bara att leverera. Men enligt min erfarenhet så kommer låtarna då man minst anar det. Sen blev det turné med allt vad det innebar. Repetitioner, träning, resor, stress, nerver, press. Det var ett virrvarr hela sommaren. Jag spenderade mer tid på vägarna med teamet än med min familj. Det tog hårt på mig. En hel sommar ”försvann”. Ändå var det en sommar jag aldrig kommer att glömma. För kul var det ju också förstås. Hur som…… redan innan sommaren fick jag några varningar av både läkare och sjukgymnast. För självklart har jag ont i kropp, rygg och höfter. Men biter gärna ihop och kör på. Alla i min släkt och mina nära såg alla varningstecken men lät mig hållas. Jag gjorde ju det jag brann för!

Efter sommaren började det långsamt att ta på mig. Jag kände att jag var nära någon typ av tomhet. Så tack vare, återigen, sjukgymnasten min fick jag hjälp i tid. Fick de varningar jag behövde för att INTE köra rakt in i väggen. Vägen är ändå lång tillbaka och då menar jag att jag håller på att styra om mitt liv. Prioritera om, andas och prioritera mig själv och min familj. För det är det som har tagit mig hårdast, att jag inte känner mig som en bra mamma. Mitt största mål i livet var att bli just en bra mamma. Jag har varit stressad, arg, lättretad och har inget tålamod överhuvudtaget. Skriker mer än vad jag brukar. För ingenting. Jag beter mig ibland som en 2-åring faktiskt. Skäms över mig själv. Det är inte den här bilden jag har av mig själv som förälder. Tillsammans med min man har det blivit många samtal, många tårar och läkande. Ett försök till att förlåta mig själv och att börja om. Varje dag jobbar jag på det, att vara närvarande och försöka koppla bort jobbet. Det är så sjukt svårt. Dock så är jag så tacksam för hjälpen jag har fått hittills så att jag fick chansen att fånga upp mig själv innan det är för sent. Många av mina vänner och nära har hamnat där. Många i vårt samhälle hamnar där. Många småbarnsföräldrar hamnar där. Det är fel. Vi måste lugna ner oss lite och se saker och ting från en annan vinkel. Ta tag i problemet innan det är för sent. Det finns hjälp att få. Sträck ut en hand.

Det är verkligen inte synd om mig. Detta är inte ett ”tycka synd om mig” inlägg. Inte alls ! Tvärtom. Vi måste prata mer om våra känslor, om hur vi kanske känner oss otillräckliga i sammhället. Vi ska vara världens snyggaste, framgångsrika, effektiva och bästa föräldrar samtidigt. Enligt mig, så fungerar det inte! Stop säger jag bara. Det går inte. Föräldraskapet måste komma först. Barnen måste få komma först. Vi har ju tagit ett beslut att bli föräldrar oftast och då får man ett ansvar. I den här otrygga världen vi lever i måste vi se till att våra barn blir trygga. Att de vet att de duger, alltid! Jag värnar om det här ämnet. Det är viktigt. Kan vi hjälpa varandra? Stötta varandra? Hur går vi vidare och hjälper andra i samhället som upplever samma sak?

Jag börjar med att blotta mig och mina känslor. För vi är inte ensamma. Det finns många där ute, föräldrar eller inte, som lever i stress. Stress är en stor stor bov i vårt samhälle och vi måste hjälpas åt att motstå dess kraft. Dess giftiga dödliga kraft som den faktiskt har.

Idag väljer jag att andas. Jag lägger mig ner på golvet och gör övningar. Försöker att stänga av telefonen när barnen kommer hem från förskolan. Ända tills att de sover. Den tiden är helig. Jag försöker iallafall. Lyckas inte alla dagar men det är mitt mål. Min hälsa står på spel och så fort jag kurerat mig från en lång utdragen förkylning så sätter jag igång med träningen och kosten. För jag har verkligen säckat ihop! Hur orkar man då, om man inte har hälsan rent fysiskt. Ät nyttigt! Drick vatten, sov och ta hand om din kropp. Ytterligare ett mål. Visst vill jag gå ner i vikt, det vill jag alltid. Men det handlar nu om hälsan. Att orka. Att vilja leva ett friskt liv. Fysiskt och psykiskt. Tillsammans är vi starkare!

Stor kram / Josefin

blogg1

( bild lånad från www.wallpapersok.com )

 
 

Zombie

Pust! Har haft barnen hemma HELA veckan. En vanlig förkylning med enveten hosta. Alla 3 klättrar på väggarna vid det här laget. Efter en lång lång lång  intensiv arbetsperiod så kunde det inte komma mer lägligt. Jag vill också bara ligga i soffan och vila. I måndags var jag som en ZOMBIE. Var tvungen att ta små korta siestas genom dagen för att klara det. I måndags var det nämligen deadline för inlämning till Melodifestival 2017. I vanlig ordning så jobbar jag in i det sista med att försöka få ihop den ”rätta” låten. Vi får se om det hjälpte. Jag håller alla tummar och tår. Hade varit en otroligt stor ära att få vara kompositör till ett bidrag. God knows I’ve tried. I många år tvingar jag vänner och familj att lyssna på de ”bidrag” vi knåpat ihop. Oftast är jag nöjd och hoppfull, men det har inte räckt. I år har jag  gjort mitt bästa. Igen. Då måste jag åtminstone  klappa mig själv på axeln…. I tried!!! Jag gjorde mitt allra bästa! Kanske räcker det till, kanske gör det inte det. Jorden slutar inte att snurra. Nope!! Keep on truckin’, som jag brukar säga. Det är ju det jag har gjort i alla dessa år, när det kommer till musiken. Jag har aldrig gett upp, utan tagit små pauser då det känns för segt och tufft. Det är inte helt enkelt att lyckas ta sig fram i musikens värld. Många begåvningar där ute. Stolt att vara svensk, när det kommer till musiken och vår utveckling av låtskrivare. Stolt över att få vara med Peg på hennes resa och att tillsammans med henne få skapa musik som verkar gå hem. Det är en otrolig känsla att höra låtarna på radion. Överlycklig!! Ödmjuk! Tacksam! SJUKT GLAD!!

Hur som helst, hela veckan har jag haft massor utav tid att rita, pyssla, städa, tvätta, titta på filmer och baka med mina små tjejer. Vi fick ju inte så mycket tid tillsammans i sommar pga turnén. Just det, Peg På Turné har ju börjat. Har ni sett första avsnittet? Det är inte varje dag man får sin sommarturné dokumenterad i form av ett tv-program. Så glad att jag fick vara med om det också. Tyckte de hade gjort ett riktigt bra program. Tack, Ingela Widström, producent och spindeln i nätet. Vilken sommar!

IMG_1392

Se första avsnittet här:

http://www.viafree.se/program/reality/peg-pa-turne/sasong-1/avsnitt-1

Just det… det var barnen och våra snoriga pyssliga dagar jag försökte skriva om ju 😉 Ville komma fram till att vi bakade härom dagen. Hade ju lovat även om det var mitt i veckan. Passade på att smyga in lite nyttigare alternativ som dinkel fullkorn, mandelmjöl, rismjöl, honung. Det gick alldeles utmärkt. Hade fortfarande kvar lite socker och vetemjöl. Även om kakan hade en grövre konsistens så klagade ingen. Tvärtom!! MUMS!! Motiverad att byta lite mer kostvanor för hela familjen. Turnélivet satte sina spår på mig, mumsmamma som jag är. Barnen har ätit ett par glassar för mycket, enligt kurvan. Så vi kan alla göra oss betjänta av lite morötter och fisk. Nu råkar jag ju älska att laga mat, så det ska inte bli tråkigt för någon. Så funkar inte jag. Blir inspirerad av att laga god och hälsosam man, rätt och slätt.

IMG_1649IMG_1654

Vad har ni för favoritrecept när hälsan står i centrum? Några goda grytor eller gratänger på lager?

Kram och hoppas ni får en härlig fredag. Mycket rolig fredag! Pegs 3e singel, STHLM NIGHTS, släpps. Faktum är att den släpps om exkat 10 minuter. Tror jag stannar uppe lite till……….

KRAM

sthlm-nights-coverTEST3
 

Mitt stora stöd

God Morgon Vänner,

Sitter med havregrynsgröten i högsta hugg och ska skynda mig iväg till studion. Idag är en härlig lyxig dag, för en artist ska sjunga in en av mina låtar. Jag får sitta i baksätet och lyssna. Bara lyx! Jag har aldrig förstått det här med att människor är ”hemliga” med sina projekt. ” Åh, jag kan berätta mer snart men det är så HIMLA kul saker på gång…. !”. Nu är jag där själv. Det är ju faktiskt så i livet, att saker händer men eftersom inget är spikat än så känns det dumt att ”skryta” om det. Dock, vardagen tickar på och idag är en sån dag. Jag är verkligen överlycklig över att en annan sångare har fastnat för en låt vi har skrivit och vill prova att sjunga in den. Ärad! För många låtar har jag skrivit men ibland så känner man extra kärlek över vissa låtar. Som jag gör med denna. Den har något magiskt. Den skrevs ur ren skär glädje och det är det viktigaste för mig när vi skriver musik. Att energin är rätt, att det känns lätt och att alla mår bra. Då brukar det bli något som man känner sig stolt över.

När jag ändå skriver om stolthet! Jag är stolt över min man! Stolt! Jag vill passa på att skicka lite extra kärlek till honom idag. Jag är alltid stolt över honom. I helgen ska han resa bort med sina barndomsvänner och spela golf, som de gör en gång varje år. Men i år förtjänar han detta mer än någonsin. Hela sommaren har jag varit borta minst 4 dagar per vecka, på turné med Peg. Han har aldrig klagat, han ställer upp till 100% och han är verkligen mitt största stöd i mitt liv. Min största kärlek! Inget är omöjligt för honom, det handlar om inställning. Han gör mig starkare, visare och jag försöker varje dag att vara den kvinna jag tycker han förtjänar. Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. Du är verkligen det bästa som har hänt mig, Boston!

Älskling, vi kommer saknar dig! Passa på att ha kul, spela bra golf, använd solskydd och drick massa gott vin! I love you !!!

Värna om kärleken. Och för er som inte hittat den än, ge aldrig upp. Tror innerligt på att det finns någon för alla. Det tog mig lång tid att hitta honom men det var väl värt väntan.

Ha en underbar dag!

Stor kram

Här en bild från vår resa till Moskva i våras, utanför Bolshoiteatern. Underbar upplevelse.

Bolshoi