Nu börjar det ta slut…..

Vänner, vänner!!! Jag har återigen gjort sånt som jag inte ska göra. Jobba, jobba och jobba. Det är otroligt svårt att låta bli när man har kul. Det har gjort att den lilla energi jag har haft kvar på kvällarna har jag lagt på familjen. Har känt att det inte har funnits så mycket kul att skriva om. Meningen var ju att jag skulle kunna dela med mig av saker som betyder något för någon annan. Så jag är ganska krass när jag sätter mig ner och bloggar. Kan någon annan ha nytta av att läsa det jag skriver? Om inte…. om jag känner mig tom….. då finns det ingen motivation. Ändå så snurrar mina tankar konstant och jag ”skriver blogginlägg på löpande band i tankarna”. Svårt att förstå? Är det bara jag som pratar till mig själv i huvudet? För jag skriver, dagligen, inlägg, men inte rent fysiskt. Trist va? Tänk så mycket ni skulle kunna få ta del av… men jag har varit för orkeslös för att sätta mig ner och formulera orden. Tror jag iallafall.

Så…. nu är det så här. Jag är i uppstarten av en karriär som jag verkligen hoppas kunna försörja mig på. Det är otroligt roligt att få jobba med det jag älskar mest att göra och känner att jag börja få bra koll på. Känner mig säker när jag går till jobbet, oavsett vilken konstellation jag befinner mig i. Sen har jag bra och sämre dagar på jobbet. Det har vi väl alla. Men de senaste 2 månaderna har varit INTENSIVA. Nu har ” Melodifestivalsjakten” börjat igen och vi sitter på camps och skriver som tokar. Jag gör iallafall, känns det som. Men det som är bra med det är att jag blir bättre på att skriva musik, för varje låt jag skriver. Träffar många nya kollegor och skapar nya team som inte fanns innan. Det har varit så kul och produktivt. Men jag börjar känna hur energin och skapandekraften måste fyllas på. Det här med träning och mitt ”nya liv” som jag så stolt basunerade ut i början av året…. det har gått käpprätt åt ett annat håll. Har lärt mig lite mer men jag har inte haft den tiden. Jag rättare mig själv… jag har valt att inte lägga ner den tiden på träning utan på arbetet. Gör matematiken. Det blev inte de resultat jag hade förväntat mig. Det känns helt ok, för jag kommer fortsätta den resan hela livet hur som. Det är små steg mot bättre hälsa varje dag. Upp och ner.

Men tillbaka till jobbet. Ni som inte följer mig på Instagram… så här kan arbetsdagarna ut. Olika människor, olika platser, olika typer av musik varje gång. Men oftast lika kul. Väldigt dränerande, men kul!

Här med Gustav Efraimsson och artisten och låtskrivaren Brooke Toia. Fun times! ( Kolla in henne singel Brandy för övrigt. Grymt bra! Finns på Spotify )

Här hos Capitol Studios med Sigrid Bernson, Jimmy Jansson och Palle Hammarlund. Rolig dag!

Amanda Winberg dök upp på The Kennel. Begåvad tjej!! Roliga dagar tillsammans med Olof Lindskog, Erik Lewander och Amanda.

Även Frans Walfridsson. Vilken röst han har. Hoppas han släpper massor utav låtar i framtiden. Våran egna Bruno Mars! Här med det duktiga och härliga teamet Caesar & Loui på The Kennel.

Här med Peg och Andrelli. Två av mina favvosar. Andrelli är en gammal kollega från min tid på FIREFLY ENTERTAINMENT. Alltid roligt att jobba med honom. Känns som en bror på något sätt. Och Peg …. ja, vi har ju en speciell relation. Hon får bryta sig loss från mig om hon måste, för henne släpper jag inte taget om. Älskar att skriva musik med henne. Så inarbetade och jobbar så smidigt. Sen tycker vi själva att vi skriver bra musik..hahahha… men allt är relativt 😉

Underbart begåvade och vackra ISA har hunnit släppa en låt som vi har skrivit, hon jag och Cape Lion. LIGHT ON heter den och finns på Spotify. Här på hennes release party!

Trots allt är stunderna med barnen då jag laddar som mest. Njuter i fulla drag. Ibland har jag till och med ork och tid att låta dem gå bananas en dag. Love it. De får leka och vara fria i sitt skapande. Kul att se vad de små hittar på. Blev jag inte fin? 😉

Maken och jag hann till och med åka iväg på en fest i Sandviken. Amerika tema. Galet kul, men wow så kallt det var den kvällen. Jag som är så känslig i rösten fick avvika relativt tidigt och det är jag glad för. De flesta såg lite tröttare ut än oss på frukosten dagen efter. Fantastiska Högbo Bruk. Så mysigt där.

En session som går till historien. Mamma i studion med pappa, mig och Marin Hansen. Magi! Mamma och pappa har precis släppt en bok och de släpper samtidigt en singel som jag har hjälpt till lite med. Det är en re-make på en gammal låt som mamma har sjungit. Kul dag.

Men nu väntar jag och längtar efter semester. Jag har några roliga dagar kvar på jobbet, sen trappar vi ner och stänger ner hjärnkontoret ett tag. Något som är väldigt svårt för. Kommer nu, för första gången, försöka applicera de övningar jag fick under min tid på KBT och stresshanteringen. Yoga, meditation, andning, träning. Lugn och ro. Ingen stress. Bara vara! Så vill jag att min sommar ska vara. Inga krav. Inga måsten. Andas. Längtar tills att få umgås med vänner och familj i lugn och ro. Sova ut. Kanske få ikapp lite sömn. Sitta med gitarren på bryggan och småfila på lite nya idéer. Det hör till. Utan krav. Bara vara…. bara vara…….

Vad ska ni göra i sommar? Hoppas ni kommer få lite ledigt för återhämtning. Den är viktig.

Jag kommer skriva mer i sommar. Min kamera kommer fram och jag ska göra lite av det som har saknat mig. Fotografera, skriva, tänka. Det går så fort i vardagen, tycker ni inte det. Något ni vill jag skriver mer om? Mindre…. hahaha…..

Jag finns här i allafall. Och på Instagram. Följ med på en lugn sommar i kärleken och lugnets tecken, skulle jag vilja säga. Låter flummigt kanske…. men lite flum är alltid bra!

MASSA KÄRLEK!!!

Mama Jo

 

Den där gränssättningen……och lite annat smått och gott…..

God morgon, kära vänner. Jag förstår inte varför jag inte får/tar mig tid att sitta ner vid datorn och skriva lite mer här. I mitt huvud skriver jag blogginlägg dagligen. På riktigt! Med riktigt bra poäng och historier, tycker jag själv. Men sen hittar jag inte tiden att få ner det i pränt. Men… jag är en seg en, så jag fortsätter skriva. Så gott jag kan. So here we go…… hoppas du har en kopp kaffe i handen.

Hur får man tiden att räcka till? Dagarna går i ett och sömnen ligger alltid lite efter. Jobb, träning likaså. Ändå känner jag mig oerhört tillfreds just nu. För just allt rullar på och det gäller bara att ha koll på allt, försöka få hjulet att snurra. Att vara en oorganiserad person som jag är gör att allt blir lite mer komplicerat. Men varje dag jobbar jag på det. Tillsammans får vi det att fungera.

Härom kvällen var jag på en föreläsning som Rotary stod för här ute i Österåker, med psykologen Jenny Klefbom. Det handlade just om curling och gränssättning. Curling har vi inte hunnit börja med, då våra är så små. Men det här med gränssättning tycker jag är mycket intressant. Tycker inte jag lärde mig så mycket nytt, men blev tacksamt påmind om hur viktigt det är med just gränssättning. Lärde mig nog mer om mig själv än om just gränser. Mina barn har precis upptäckt att det finns en värld utanför deras hus och tomt och springet i benen blir allt större. Lusten att vara ute och cykla, springa, hoppa studsmatta. Underbart, nu när det är vår. De börjar få vänner i området som de vill vara med. Allt är precis som det ska. Förrutom att jag inser att det är nu gränssättningen börjar bli otroligt viktig. Våra tjejer är 4 och 5….. fast det känns som de är 13 och 14. Men jag kan verkligen tänka mig just HUR det kommer att vara när de är 14 och 15. Alla gränser och regler måste nu förstärkas. Hjälm när man cyklar, städa undan när man har haft vänner och rivit upp och ner på huset, skärmtid, regler om mat och godis. Mina barn börjar morgonen med att tjata om tuggummi, innan frukost. Och det här med att ett NEJ är ett NEJ ? Verkar inte riktigt gå in. Hur ofta får man inte upprepa det?

VARJE MORGON……

– ” Men hen får ju äta tuggummi på morgonen. Men hen får ju äta godis på fredag OCH lördag. Men hen får ju ha linne på sig utomhus ”.

– ”Ja, det må vara så, men så gör inte vi i vår familj. ” , svarar jag.

– ”Du är världens dummaste mamma!! Äckliga mamma! ”.

Och jag tar det. Självklart så finns det gränser där med, på vad man får säga till mamma. Jag önskar att mina barn behandlar andra barn som de själva vill bli behandlade. Så vill man inte att kompisar ska springa iväg från en och gömma sig, då gör man inte så mot sina vänner. Tycker ni att det är för mycket att begära av en 5-åring? Vi talar alltid väldigt vuxet till våra barn och kanske ibland lite för komplicerat, men det verkar som det har fungerat. De förstår oftast var som är rättvist och vad som är fel.

Här är vi på väg in till stan, för att stötta Peg på sin första spelning hon hade i Sverige för några veckor sedan. Jag älskar verkligen att vara med mina barn, finns inget bättre. Det är ju därför vi skaffade barn. Vi var redo ( äntligen ) och vill inget hellre än vara en familj. Mycket viktigt just nu för mig är att påminna mina flickor om att just VI är en familj. Att de kan känna sig trygga med att prata med oss om allt. Att vi talar sanning för varandra och hjälper varandra om det behövs. Jag älskar att se hur de små liven utvecklas och upptäcker sig själva mer och mer för var dag. Nu är det också viktigt för mig att släppa taget lite. Inte mycket men lite. Jag har en liten hönsmammavarning på mig. Det kommer hemifrån och jag får som sagt jobba på att låta dem klättra träd, ramla och få lite skrapsår. Att börja gå över gården själva till kompisar och allt annat. De klarar det! Och jag kommer att klara det också. Först nu har det blivit uppenbart hur jobbigt det måste ha varit för min mamma då jag flyttade till andra sidan jordklotet. Fy 17. Men jag klarade mig och blev en bättre person pga den erfarenheten. Nu är jag nära min mamma igen, geografiskt, och det är underbart.

Barnen är mer intresserade av växande blommor än vad jag är. Men jag lär mig av dem. Så när Boston köpte hem lite tulpanlökar från Holland så körde vi bara på och planterade dem. Nu ska vi se om det verkligen blir några blommor eller inte. Hur som, det var mysigt och lite kul! 😉

Den senaste tiden har varit FULL av musik på jobbfronten. Vi har skrivit mycket och jag får större sug för var dag, till att just skapa musik. Det är så sjukt kul! Det är den högsta rushen att tillsammans med andra människor skapa melodier och texter som man tror sig vara bra. Vi hoppar och skriker av glädje just då. Sen får man se vad som händer med musiken i slutändan. Men för mig är det ett otroligt tacksamt jobb och jag älskar det jag gör. Mycket för att jag får jobba med både människor och musk samtidigt, två av mina favoritämnen i livet. Tacksam. Oerhört tacksam att jag får göra det jag gör varje dag. Får ofta frågan om jag får betalt varje gång jag skriver musik. Nä, det fungerar inte så. Kort sagt så får vi bara betalt när det spelas på radion eller streamas en otroligt massa på Spotify, köpes på iTunes. Så all tid man lägger ner är faktiskt investerad tid. Förstå då hur många låtar man måste skriva för at få fram de där guldkornen. Det är kul, men kan bli tröttsamt också. Fanns en anledning till att jag blev smått utmattad i höstas. Här tillsammans med Peg och en kollega från Göteborg som går under producentnamnet Andrelli. Kom ihåg det namnet, han är grym!

Det är just när utmattning och stress gör sig påmind som stunder med familjen gör sig som bäst. Bara vara, ha kul, njuta av kärleken och leken. Livet!

Jag gick ju ut hårt med att jag skulle träna, ha en PT, kostupplägg och gå ner till min idealvikt. Nå, min plan fallerade lite. Sjukdom efter sjukdom i vintras höll mig ifrån gymmet. När jag äntligen blev frisk efter 2 månader, så blev vi magsjuka. I 2 omgångar. Sen… frisk…. taggad…. börjar träna och mår SÅ BRA. Då smäller det till i låret…. en bristen muskel. Det är lite hinder jag behöver överkomma. Men…. det där med att vara utan alkohol i 3 månader har varit SÅ svårt för mig. Det är en del av njutningen till livet, att få ett glas vin på helgen. God mat, sällskap, familjen och att just få slappa lite. Så…. det gick inte något vidare. Men jag är där igen och försöker. Åtminstonde har jag inte druckit på en månad nu. Vi får se…. jag ska hitta en balans som fungerar i mitt liv. En sak är säker… TRÄNING är så sjukt viktigt för mig och mitt välmående.

Och naturen ska inte underskattas. Mycket promenader, andas, tänker, filosoferar lite. Åh vad skönt det är då jag väl ta mig tid.

Nu ska jag hämta upp min lilla mamma och så ska vi jobba hemma tillsammans, men en ny låt till henne. Ja, en nygammal en kan vi säga. Spännande!

Önskar er en trevlig helg! Jag återkommer med om ämnet gränssättning.

Men vad betyder gränssättning för er? Skulle vara kul att höra hur ni hanterar era barn och de vanliga situationerna i småbarnskaoset.

Stor kram och trevlig fredag!

Mama Jo

 

Balansen

Jag har gått in i en tid då balansen i livet är viktigast av allt. Så fort jag ruckar på det så känns det i hela systemet. Tempot, lunket, vardagen, stressen, sömnen…. kärleken…. allt. Jag har omvärderat lite i mitt liv och har kommit fram till att då balansen är så viktig för mig. När jag mår bra då mår ju alla kring mig bättre. Om jag är stressad och springer runt som en yr höna, då blir de andra yra hönor. Förutom min man, som nog bara blir trött. Tröttare!

Jag gav mig ju in på en ny resa i början av året. Skaffade mig PT och med tillhörande kostupplägg. Gick in i detta 100% och gick samtidigt rakt in i vabruari. Har varit kass i över 6 – 8 veckor detta år. Så kasst! Allt föll för mig. Jag struntade i maten då jag aldrig kunde träna och orkade inte hålla på med alla förberedelser som det faktiskt krävs. Nu, frisk och betydligt starkare, så försöker jag hitta det som fungerar för mig. Förbereder matlådor på dagarna, så jag inte faller i fällor. Hemma sköter jag mig på vardagarna med kost och träning. Jo, mer träning ska in i schemat men då jag har precis kommit igång igen så går jag mest omkring med träningsvärk. Skönt! Men långsammare : ) Jag kommer ju knappt upp från stolen ibland. Hur som, än så länge har jag inte riktigt känt att matschemat som jag har fått passar mig hundra. Vi är livsnjutare och tar jag bort ALLT som jag har som njutning …. då faller jag djupare ner i fällan. Så just nu kör jag så gott jag kan. Om 2 veckor är det invägning och då får vi se om min taktik har fungerat. Eller om jag kanske helt enkelt måste ” suck it up” och köra benhårt ett tag, för att just få se det resultat som jag har efterfrågat.

Hur som…. balansen. Glöm den inte. Jag försöker få sömnen genom att lägga mig tidigare med barnen. Träningen. Åh, så mycket faller på plats för mig då jag får in träning. Jag mår bättre i psyket, fysiskt, presterar mer. Sover bättre, äter bättre. Ja, träning! Ovärdelig. Igår var en sådan dag, en underbar söndag. Var bara med familjen och mös. Vi var ute i skogen och letade kvistar till vår påskbukett. Jag är inte en bra pysselmamma men jag försöker. En påskbukett med lite fjädrar och kycklingar kan vi tillsammans få ihop. Barnen älskade det. Vi festade till med att äta picnic och det var underbart väder.


Vi upptäckte en ny del och nya lekplatser som vi inte visste fanns. Vi är ganska obevandrade i vårt eget område, så jag tänkte vi skulle ändra på det.

Naturen har verkligen en positiv inverkan på mig. Lugnande, grundande, sövande nästan. Njuter av varje andetag!

Det pysslades på och vi åkte hem till vår lilla trädgård där vildsvinen har härjat inte bara en gång, utan två. Rensade lite i rabatter. Njöt. Cycklade på träningscykeln och körde lite bålträning. Sen en äkta söndagsmiddag med kyckling i ugn, sås och potatis. Till det farmor Linnéas géle. En helt underbar söndag faktiskt. Så bra för min balans. För barnens också. ” Du ska inte jobba idag, mamma.” Nej, idag ska jag inte jobba. Inte den söndagen.

Men idag är det faktiskt måndag och jag ska strax ge mig av till just jobbet. Det kommer bli en sen session med en australiensiska som har country på menyn. Otroligt kul. Jag älskar country. Ska även få träffa en grym producent som jag inte har jobbat med förut. Så det blir en spännande dag. Tar med mig in balans in i studion idag.

Kram på er!

Ha en skön måndag. Och glöm inte balansen i livet.

Hur gör ni för att upprätthålla er balans?

 

Nyttig mat kan visst vara god!

Förra veckan serverade jag denna tallrik till middag. ” Åh, det var en av de bästa middagarna någonsin!”, utbrast min dotter. Jag tror inte det slår pannkakor men det uppskattades. Det gör min egen resa mot ett hälsosammare liv så mycket enklare. Att jag slipper laga två olika maträtter. Så nu tänker jag försöka utveckla lite rätter som fungerar för hela familjen. Här är ett av de recept jag använder mig mycket av, när det gäller kyckling.

Jag köpte frysta kycklingfiléer som fick tina och sen marinera. Använder inga mått, men jag gjorde så här:

Marinad:

Lägg kycklingfiléerna ( 4 st ) i en plastpåse. Häll på sesamolja ca 1/2 dl. Sen soya ( kikkoman ) ca 1/2 dl. Ringla över flytande honung, ca 2 msk. Jag tror visst jag hällde i lite hoisinsås också. Salt, peppar och gärna lite grillkrydda om man vill. Sen guckar jag bara ihop det med filéerna. Ugnsfast form, själv lägger jag bakplåtspapper under. Sen i ugnen, 175 grader i ca 35 minuter. Jag älskar saftigheten och smaken på den här kycklingen. Man kan såklart ta vitlök i också. Jag undvek det för barnens skulle just denna gång.

Sen serverades detta med bulgur, kokt i grönsaksbuljong. Såsen är turkisk yougurt med ajvar. På salladen har jag en lite asiatisk inspirerad dressing. Sesamolja och soya, salt och peppar. That’s it. Mina barn älskar den också. Så lite sesamfrön på. Rivna morötter, avokado, gurka tror jag det var i denna gången. Brukar ta det som finns hemma. Barnen fick kyckling, bulgur, broccoli och det gick verkligen hem.

Har ni några nyttiga favoriter?

Kram och ha en bra måndag!

 

Det går visst! Glutenfria pannkakor.

Våra barn älskar pannkakor. Vilka barn gör inte det. Dock så känner jag att undvika vitt mjöl är ett måste om jag ska med gott samvete ge dem pannkakor. De vill gärna ha det en gång i veckan. Hmm… ja, det kanske det blir. Men då kanske på en torsdag till middag, eller en lördagförmiddag. Jag hittar på så många olika varianter jag kan. Nyttiga amerikanska med frukt och bär, eller just vanliga svenska pannkakor. Har börjat mixa jordgubbar, hallon och blåbär utan socker och serverar som sylt istället för pannkakssylt eller äpplemos till gröten. Supergott faktiskt.

Idag började morgonen mysigt med att min mamma och pappa äter frukost med oss alla. De sov över. Vi hade en grymt härlig fredagskväll med massa plockmat, Let’s Dance och barnens önskningar som spel och disko. Supermysigt. Vi har längtat efter mormor och morfar som har varit i Sydafrika i några veckor. Barnen älskar att få besök av sina far- eller morföräldrar. Det är så lyxigt att få njuta av dem alla.

Mamma tog med en buffe av kallskuret, kycklingvingar, coleslaw, oliver, ostar, bröd, quesadillas …. ja, det fanns att välja på. ( Uppskattas alltid att slippa laga mat på fredagen då jag kom direkt från studion ) Vi njöt i lugn och ro och drack spännande viner som vanligt. Chateau Musar blev det bland annat. Otroligt spännande och det tog ett tag att vänja sig vid. Den ändrade karaktär långsamt och blev bara bättre och bättre.

Vi började dock med lite champagne och löjrom ( från Spiken). Otroligt lyxigt. Men det är lyxigt att ha mormor och morfar på fredagsmiddag. Samt att de sov över. Ovanligt och härligt! Lyx! Vi firade morfars födelsedag lite i förväg då vi inte är hemma på hans dag.

Så morgonen började som sagt i lugn och ro med stor frukost och sen musiklyssning i min studio. Det var länge sen jag fick tid att sitta ner och spela upp låtar från de sista månaderna för mina föräldrar. De lyssnar alltid noggrant och återkommer med sin feedback. De har låtit mig hålla på med det här i alla år och stöttat mig i alla upp och nedförsbackar. Utan min familj, mina föräldrar och min man skulle jag inte ha kommit så här långt. Det är tack vare deras stöd det går. Och kärleken jag får! Sen var jag med V på hennes cirkusgympa. Hon älskar att få hoppa omkring och lära sig nya saker, även om hon slog sig rejält på bommen idag och kommer få ett stort blåmärke på smalbenet. Men ett blåmärke går bort. Hon grät lite, skakade av sig det och gick in i salen igen. Stolt blev jag då.

Pannkakslunch. Det var ju den jag skulle skriva om. Det går att göra goda glutenfria pannkakor. Här är det recept jag gjorde idag. Alla var nöjda och det känns lite nyttigare, mer fibrer och magarna blir inte helt uppblåsta och gasiga som efter vanliga pannkakor ( iallafall så uppfattar jag det som så.)

Glutenfria pannkakor

5 ägg

3 dl rismjöl

2 dl havremjöl

7 dl lättmjölk ( jag använde laktosfri )

1 msk grädde ( för att jag hade hemma, kan verkligen uteslutas )

1 tsk bakpulver

1 skvätt Stevia Liquid ( sötning )

Jag åt mina med min sockerfria jordgubbssylt och med keso. Mums!

Nu lägger jag huvudet på sofflocket och vilar ett par minuter innan kidsen kommer hem efter handling. Sen ikväll blir det melloparty hos vännerna. Återkommer mer om det. Vem vinner tro? Hmmm…. supersvårt tycker jag.

Kram och ha en grym lördag. Njut av solen!

 

En snökantad morgon

God morgon, alla fina! Vaknar upp till ett helt vitt vinterland efter att ha sovit en helt ok natt. Den senaste tiden är kantad av dålig sömn. Det är inte bra. För någon. Våra barn vaknar, bråkar om vem som ska sova brevid mamma och var. Vi hoppar fram och tillbaka mellan sängarna. Ont i ryggen, dåligt humör, oeffektiv generellt sätt känner jag mig med dålig sömn i ryggen. Hur har ni det med era småbarn?

Vår 4-åring, V, har nästan alltid sovit hos oss. Hon har varit mammig sen den dagen hon föddes och accepterar ofta inte att någon annan än mamma ska lägga. Det blir titt som tätt tårar och tandagnisslan när pappa ska läsa en bok och lägga. Men vi försöker hålla på varannan kväll, så att barnen är vana vid båda två. Att vi som föräldrar får njuta av att läsa saga för barnen och kramas med dem i lugn och ro. Att den andra föräldern får lite ”egentid”, om det än är så att bara slötitta på tv, diska eller tvätta. Det handlar ju bara om max en timme, inte ens det. Träna kanske. Vår äldsta, T, nu 5 år gammal, vill ofta lägga sig i sin säng. Då får hon göra det med sin pappa då jag ligger i vår säng med V. Den äldsta är mer pappig till att börja med, men jag vet inte om det är en vana. Hon vet att den lilla inte ger sig om hon inte får vara med mamma. Hon har uppfattat att den lilla alltid sover brevid mig så nu är det en ny grej…. att bara hon och ingen annan ska ligga brevid mig. Detta skapar kaos mitt in natten när den lilla vaknar och fattar att mamma inte ligger brevid henne. Ja, ni fattar… ingen är liksom nöjd. Inte föräldrarna som blir väckta av griniga ungar som bråkar om vem som ska ligga brevid mamma mitt i natten. Grrrrr. En felfri nattning eller morgon är något vi sällan upplever. Idag var morgonen så mysig. Sen kommer det……..man väntar på det. Bråk om något typ av gossedjur som en ville ta med sig till förskolan. Den andra påstår att det tillhör henne och så är bråket och tårarna igång. Segt! Så nära, men ändå inte. Sen skulle vi få på alla kläderna. Denna procedur som alla föräldrar väl känner till. Helt svettig när vi väl är klara och då har inte jag fått på mig mina kläder ens. De vägrar överdragsbyxor, den ena vill inte ha stövlar på sig, fel mössa, overallen sitter obekvämt. Jösses vilket liv. Väl ute i snön denna morgon så var det fatiskt så mysigt och magiskt. Ungarna ville rulla i snön och det fanns ju inget som stoppade dem. De hade fått på sig grymma kläder. Kör på bara!!! ” Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. ” Det är ju sant ju. Vi längtar upp till Sälen nu. Nästa vecka! Då ska vi ta en liten familjetrip. Väl behövd och ungarna vill verkligen prova lite skidor innan säsongen är över. Jag med.

Jag har läst så många roliga krönikor om just småbarnsåren den senaste tiden. Får mig att känna mig mindre ensam, mindre misslyckad och starkare på något vis. Som någon skrev, det är tur att man älskar dem så mycket som man gör. Finns inget viktigare i livet än just våra barn. Men det tar på krafterna och de testar tålamodet dagligen, om inte hela tiden. Testar gränser, tänjer, drar och sliter, utnyttjar mammas stora och ”svaga” hjärta. De vet precis hur det ska manipulera mig. Såg min 4-åring sitta med valpögon i sängen igår kväll för att hon ville att jag skulle läsa sagan en gång till från början. Det började darra på läppen. Och så den där extra lilla söta rösten som hon la till. Men jag nekade henne och det blev en BOMB när hon inte fick som hon ville. Hon skulle flytta, jag är dum, äcklig och världens sämsta mamma. Sen kom gråten. De största krokodiltårarna jag sett. Så blir T irriterad för hon vill sova och nu så skriker lillasyster väldigt högt. Just denna kväll var jag ensam med dem, så jag kunde inte skicka T till sin egen säng med pappa, som hon annars hade velat. Åh….. detta ljud av barnskrik. Samtidigt som det väcker en känsla av att vilja rädda henne, trösta henne och bara krama henne, så blir jag galen då jag vet att hon bara spelar för att få som hon vill. Där försöker jag bli starkare och hålla på regler och sätta ner foten. Men de är som sagt grymt bra på att linda mig runt deras små söta fingrar. Det är så svårt att motstå. Jobbar på det, varje dag. Vi är iallafall inte ensamma i de här rätt tuffa småbarnsåren och jag är så tacksam för det. Det gör att man lättare kan skratta åt småsaker och småbråk som uppstår. Som sagt, jag älskar dem gränslöst så allt är förlåtet när vi somnar. Jag är noga med att själv säga förlåt om jag inte varit på mitt bästa humör. Det är svårt att bara på topp alltid när just sömnen hamnar bakom.

Nu blir det en kopp kaffe och upp i studion. Jag ska lägga kör på en låt och det är bland det roligaste som finns! Som att måla på en tavla.

Vad ska ni göra denna snöiga onsdag?

Varma kramar

Mama Jo

 

Grammis Flashback!

Grammis har varit. Vet inte varför, men jag var lite för stressad inför det där stora eventet. Lite skönt att det är över. Handlade om klädstreck. Min man sa till mig att chilla och att ta på mig vad som helst, för det kommer andra göra. Han hade ju rätt! Klädkod var aftonklänning och det är inte min grej faktiskt. Men jag var så bekväm till slut, även om jag drog till Täby Centrum samma morgon och inhandlade dyr kavaj från Tiger. Byxor och topp från Twist and Tango. Smycken från min favorit Yvonne Christa. Och så lånade jag min mans Airforce One. Smack! Min stil precis. Take it or leave it!

Peg var alltså nominerad för årets låt med Ain’t No Saint, som vi har skrivit med henne, Erik Lewander och jag. Om det hade undgått någon. Det var otroligt ärofyllt och stort för mig. Helt sjukt, vi var nominerade!!! Måste fortfarande nypa mig ibland. Hört och läst om många som klagar på galan, men jag har ingen att jämföra med. Sen var jag ju själv nominerad så jag brydde mig inte om allt runt omkring. Tv-produktioner är alltid sega med reklampauser mitt i galan. Men va fan….. det var ju en grym kväll! Så kul att träffa så många kollegor i branschen.

Hade inga förväntningar på vinst utan själva nomineringen var vinst nog. Peg själv var inte ens närvarande pga andra uppdrag. Vi bara njöt! Här är han, mannen som många tror är just min man. Nope, det här är min vän och kollega Erik Lewander. The one and only! Sjukt cool och kul kille.

Det var en vacker scen tycker jag och uppträdanden var otroliga. Här är Jill Johnson och jag ville bara springa upp och krama trummisen, Jonas Lidholm, som är min producent till min egna skiva way back when. En annan underbar kille. Anna Ternheim gjorde ett nummer så att jag storknade. Så galet bra. Med en gitarrr och dragspel. Fantastiskt! Anna, förlåt att jag hoppade på dig efteråt på efterfesten, men du måste ju få veta hur galet bra du är. Mer av dig!! Snälla, mer av dig. Du är galet bra!

Min första men förhoppningsvis inte sista Grammis. Kul som 17. Jag körde faktiskt hem. Sent, men jag körde.

Den här galan inspirerade mig till att fortsätta skriva och utvecklas. Så nu blir det rakt in i studion.

Happy Times!

Kram

Mama Jo

 

Nu vänder det…..

Jag gav upp till slut. Har försökt undvika antibiotika i en månad. Men jag gav upp härom dagen när jag vaknade av sån värk i örat. Så … nu måste det ju vända. Tänkte att min kropp verkligen skulle få läka av sig själv men den ville inte den här gången. De där förkolebacillerna är inte att leka med. Någon annan som upplever samma sak nu under februari månad? Jag älskar dock att jobba hemifrån ibland. Det har till och med fungerat med barn hemma hela veckan. Jag har legat efter lite pga alla sjukdomar. Det är texter som ska skrivas, sånger som ska sjungas in, körer som ska läggas. Älskar att ta en kopp te, sätta mig nära ett fönster och bara försöka låta tankarna fria.

 

Veckans VAB

Ja det går inte många dagar mellan gångerna nu. Vabruari. Det är liksom på riktigt, iallafall för oss. Själv är jag nog inne på min 4e vecka förkyld. Helt sjukt. Men idag fick V vara hemma med mig. Min tanke var ju att vi skulle ligga i soffan och vila oss friska. Problemet är ju att hon har ju lika mycket energi som vanligt, bara så galet förkyld. Tror dock att när jag väl är hemma en hel dag så är det ju så festligt att få göra sånt vi inte alltid har tid till.

Som att leka med leklera. Hon älskar att baka kakor, klä dockor med leran. Självklart spelas det musik samtidigt.

Dansa kan hon inte få nog av. Så lite disco klämde vi in.

Jag fick locka med picnic i sängen och lite mys för att få en stunds vila. My Little Pony såklart. Det varade inte länge men jag njöt av stunden. Mina mellanmål är varierade enligt min kostplan men här är nog ett av favoriten. Majskakor ( som förr var riskakor ) med avokado och kalkon på, plus frukt. Mums. Så en kopp kaffe till det. Happy!

På torsdagar så är det ju pannkakor som står högst på önskelistan. Försöker komma fram till det mest hälsosamma receptet. Detta var iallafall helt glutenfritt och väldigt goda måste jag säga. Havremjöl, rismjölk, laktosfri mjölk, lite bakpulver och så ägg. MUMS! Grönsaker serverar vi alltid till barnen innan då jag lagar mat. De älskar det. En skål med paprika, gurka och morötter är borta i ett nafs.

Imorgon har jag egentligen bokad studiotid men det verkar som jag kommer finnas med på länk. Vi ska skriva klart text till en låt med ett gäng av mina kollegor. Trist att inte kunna vara där, men helt ärligt….. den här förkylningen kräver min uppmärksamhet. Plus så är säkert V hemma igen. Om inte så blir det en kort dag på förskolan. Det är ju trots allt fredag. Älskar och tar till vara på den lyxen de få dagar då jag kan hämta upp dem tidigare och bara mysa.

Förresten… tack för all fin uppskattning till mitt Alla Hjärtans Dag inlägg. Det värmer!!!! Tack för att ni tog er tid att läsa.

Nu ska jag krypa till kojs.

Sov gott!

Ses imorgon.

/ Mama Jo

 

Alla hjärtans dag blir aldrig densamma

Jag har valt att prata om ett ämne idag som kanske inte är ett klassiskt Alla Hjärtans Dags tema. Nej, det är nog så långt bort från allt som har med rosor och choklad att göra. För mig kommer aldrig Alla Hjärtans Dag vara densamma igen, efter den 14 februari, 2005.

Då var jag i ett förhållande med en annan man än min numera make Boston. Jag tror att vi någonstans innerst inne visste att det inte skulle bli vi för alltid, men vi levde som i en bubbla just då. Jag var relativt nyss hemflyttad från mina 12 år utomlands och hade börjat mina studier på Kulturama. Musiken var det viktigaste och tog upp all min tid. Min dåvarande pojkvän var stöttande på alla sätt och vis och var en av de första snälla män jag faktiskt hade varit tillsammans med. I min ungdom kanske jag inte alltid gjorde rätt val av män, kan man säga. Hur som, några tecken på att jag visste att vi inte skulle hålla var att han inte var särskilt förtjust i barn. Något av min största dröm då var att just få barn en vacker dag. Har varit i hela mitt liv.

En dag, efter ca 6 månader, fann jag mig gravid, till min stora sorg. Precis….. läs sorg. Det som skulle vara den lyckligaste dagen i mitt liv var en av de mörkaste. Inte nu! Inte vi! Jag var inte redo just då. Jag var så oerhört förkrossad och arg på att detta kunde ha skett. ( Det var i ett byte av p-piller det skedde, om jag kommer ihåg det rätt). Otroligt klantigt, men ännu mer sorgligt. Vad skulle jag / vi nu göra? Något som är så otroligt mirakulöst…… något som ska skänka så mycket glädje? Jag kommer ihåg att han sa….. ” Du får bestämma!” Konstigt nog så kände jag svaret omedelbart i mig. Inte nu, inte vi. Jag såg framför mig varannan vecka och det var inte så jag hade önskat det för mina framtida barn. Den 14 februari 2005 gjorde jag abort. Varje Alla Hjärtans Dag blir jag påmind om det beslutet. Finns ingen mening med att undra om hur allt skulle ha blivit, vem det var som hade valt att komma till mig…… jag tog ett beslut som jag kände var rätt för barnet och för mig. Jag var alldeles för självisk i mitt liv just då. Hade precis börjat leva ut min dröm, om att få skriva musik och lära mig allt om komposition och sång. Jag visste även då att vår tid som ett par var räknat. Det som hade funnits dog den dagen.

Tillsammans med 3 olika väninnor, vid 3 olika tillfällen har jag gått igenom deras aborter tillsammans med dem. En av dem i USA. Det var en mindre bra upplevelse, allra mest för min väninna. Runt hörnet från oss fanns en abortklinik och varje dag tvingades vi att höra på demonstranterna. Se deras skyltar och höra deras hemska utrop om mord och orättvisa. Jag led så med min vän. Hon var dessutom av en viss religon som inte hade varit förlåtande av ett utomäktenskapligt barn. Allt var fel för henne, inklusive mannen. Idag är hon lyckligt gift med 3 vackra barn. En annan väninna var hemma hos mig. Vi hade samlats, 3 nära vänner, och följde med henne under dagen. Det var, på ett makabert sätt, fint. Vi var där med henne. Hade inte velat att hon skulle vara själv under ett sånt tufft dygn. Hon är idag lyckligt gift med 2 fina barn. Själv valde jag att skrapa mig. Jag visste inte att det fanns andra alternativ. Det var en bra erfarenhet och jag las in på morgonen och blev hämtad på eftermiddagen. Blev mycket väl omhändertagen. Idag är jag lyckligt gift och oerhört stolt mamma till två små flickor. Innan jag fick dem fick jag 2 missfall. Det berättar jag mer om i ett annat inlägg.

Kanske känner ni att detta är alldeles för grafiskt, för detaljerat, för personligt att skriva om. Jag väljer att skriva om det för jag hoppas att det hjälper iallafall minst en annan medmänniska i sin sorg eller i sitt beslut om att kunna få välja över sin egen kropp. Jag har haft dåligt samvete, men samtidigt så vet jag att jag gjorde rätt. Det barnet, hade det varit ett friskt barn som hade klarat sig genom graviditeten, hade inte fått den bästa mamman just då. Förutsättningarna var inte de bästa. ( Jag tror dock att man kan verkligen få det att fungera om man vill och känner att man vill ta det beslutet. Det krävs kärlek och trygghet till att börja med. Det andra löser sig väl, hör jag många säga. ) För mig önskade jag hitta den bästa pappan till barnet och partnern till mig. ” Tacka själen för att den valde dig och be den återkomma när du är redo” , var det någon som sa till mig. Det var precis det jag gjorde. Sen hade jag min familj jag kunde vända mig till och få stöd. Min mamma och mina systrar fanns där för mig i min sorg. Och självklart min dåvarande pojkvän. Han var en gentleman i det hela. Det tog slut några månader senare. Vi avslutade det hela odramatiskt och som vänner.

Om du blir ofrivilligt gravid, måste du behålla barnet då? Jag tänker på kvinnor som har blivit våldtagna och tragiskt nog blivit gravida. Något så oerhört sorgligt och orättvist. Har du stöd? Vågar du lyssna på dig själv och ta det beslut som är rätt för dig och ditt barn? Missbrukare som blir gravida? Hur rättvist är det mot barnet, att få en sån orättvis och ohälsosam början av sitt liv? De där 9 månaderna i mammans mage är heliga. Jag älskade att känna att en människa växte i mig. Att jag fick äran att vara den som fick bära just det barnet. Säger inte att jag älskade hela tidsförloppet som gravid, men just äran att få vara modern. Hade det stundtals jobbigt, som många av oss har tror jag.

Idag ser jag tillbaka på mitt beslut och vet att jag gjorde rätt. Till slut hittade jag mannen som jag ville dela resten av mitt liv med. Vi har idag våra två skatter att glädjas över, att vara stolta över och att få rå om och ge dem så mycket trygghet och kärlek som vi bara kan. Jag är en stolt mamma. Sen är jag en mamma som jobbar varje dag med att bli en bättre mamma. Att vara så bra jag någonsin kan vara. Att lära känna mina barn på djupet för att veta vad just de behöver. Vi är ju alla olika. Men ingen dag är den andra lik för mig som mamma. Dock så är varje dag lärorik.

Det är tabu att prata om abort. Det verkar vara svårt att prata om missfall. Om att inte älska att vara gravid. Om förlossningsdepression. Jag fann tröst i att läsa andras historier under mina svåra stunder. Jag fortsätter att skriva om både mina svåra stunder som mamma och de mindre svåra stunder. Som att få 2 missfall, eller att ha ett barn som satt fast under revbenet under 3 månader, att genomgå (misslyckat ) vändningsförsök eller foglossningsbesvär. Att ligga inne på sjukhus med en baby som har RS, ha ett spädbarn som har astma eller bara det faktum att jag upplever det sjukt tufft att vara småbarnsmamma. Allt det där är ju bara struntsaker i det stora hela. Men kan min historia och erfarenhet vara stöd för endast en annan mamma eller pappa så har jag inte öppnat upp mig i onödan.

Med de orden önskar jag er en härlig tisdag. Kom ihåg, det är trots allt bara en helt vanlig dag idag. Varje dag är Alla Hjärtans Dag.

All min kärlek

Mama Jo

PS. Hä kommer några bilder som får mig att gråta av glädje. De allra första stunderna tillsammans med våra flickor.

Min man med vår förstfödda. Jag fick göra ett planerat kejsarsnitt, då T satt i säte. Så här har de precis tagit ut henne och Boston fick ta hand om henne.

Vi njöt av att äntligen ha fått våran lilla sessa till världen.

Här är jag gravid med vårt andra barn. Jag blev gravid igen när T var 6 månader gammal. ” Be careful what you wish for”, säger man ju. Jag önskade mig 2 innan 40. Det gick i uppfyllelse.

Punktlig var hon. Kom på den beräknade dagen och det var en vaginal födelse. Har haft förmånen att uppleva de båda olika födslarna.

Det första mötet mellan systrarna. Kärlek från första stund.

De mina, de fina, mina allt. Jag älskar er mer än vad ni någonsin kan förstå.

Tack till er alla som läser mina ord, mina tankar och om mina erfarenheter. Ha nu en underbar tisdag. Stor kram