Den där gränssättningen……och lite annat smått och gott…..

God morgon, kära vänner. Jag förstår inte varför jag inte får/tar mig tid att sitta ner vid datorn och skriva lite mer här. I mitt huvud skriver jag blogginlägg dagligen. På riktigt! Med riktigt bra poäng och historier, tycker jag själv. Men sen hittar jag inte tiden att få ner det i pränt. Men… jag är en seg en, så jag fortsätter skriva. Så gott jag kan. So here we go…… hoppas du har en kopp kaffe i handen.

Hur får man tiden att räcka till? Dagarna går i ett och sömnen ligger alltid lite efter. Jobb, träning likaså. Ändå känner jag mig oerhört tillfreds just nu. För just allt rullar på och det gäller bara att ha koll på allt, försöka få hjulet att snurra. Att vara en oorganiserad person som jag är gör att allt blir lite mer komplicerat. Men varje dag jobbar jag på det. Tillsammans får vi det att fungera.

Härom kvällen var jag på en föreläsning som Rotary stod för här ute i Österåker, med psykologen Jenny Klefbom. Det handlade just om curling och gränssättning. Curling har vi inte hunnit börja med, då våra är så små. Men det här med gränssättning tycker jag är mycket intressant. Tycker inte jag lärde mig så mycket nytt, men blev tacksamt påmind om hur viktigt det är med just gränssättning. Lärde mig nog mer om mig själv än om just gränser. Mina barn har precis upptäckt att det finns en värld utanför deras hus och tomt och springet i benen blir allt större. Lusten att vara ute och cykla, springa, hoppa studsmatta. Underbart, nu när det är vår. De börjar få vänner i området som de vill vara med. Allt är precis som det ska. Förrutom att jag inser att det är nu gränssättningen börjar bli otroligt viktig. Våra tjejer är 4 och 5….. fast det känns som de är 13 och 14. Men jag kan verkligen tänka mig just HUR det kommer att vara när de är 14 och 15. Alla gränser och regler måste nu förstärkas. Hjälm när man cyklar, städa undan när man har haft vänner och rivit upp och ner på huset, skärmtid, regler om mat och godis. Mina barn börjar morgonen med att tjata om tuggummi, innan frukost. Och det här med att ett NEJ är ett NEJ ? Verkar inte riktigt gå in. Hur ofta får man inte upprepa det?

VARJE MORGON……

– ” Men hen får ju äta tuggummi på morgonen. Men hen får ju äta godis på fredag OCH lördag. Men hen får ju ha linne på sig utomhus ”.

– ”Ja, det må vara så, men så gör inte vi i vår familj. ” , svarar jag.

– ”Du är världens dummaste mamma!! Äckliga mamma! ”.

Och jag tar det. Självklart så finns det gränser där med, på vad man får säga till mamma. Jag önskar att mina barn behandlar andra barn som de själva vill bli behandlade. Så vill man inte att kompisar ska springa iväg från en och gömma sig, då gör man inte så mot sina vänner. Tycker ni att det är för mycket att begära av en 5-åring? Vi talar alltid väldigt vuxet till våra barn och kanske ibland lite för komplicerat, men det verkar som det har fungerat. De förstår oftast var som är rättvist och vad som är fel.

Här är vi på väg in till stan, för att stötta Peg på sin första spelning hon hade i Sverige för några veckor sedan. Jag älskar verkligen att vara med mina barn, finns inget bättre. Det är ju därför vi skaffade barn. Vi var redo ( äntligen ) och vill inget hellre än vara en familj. Mycket viktigt just nu för mig är att påminna mina flickor om att just VI är en familj. Att de kan känna sig trygga med att prata med oss om allt. Att vi talar sanning för varandra och hjälper varandra om det behövs. Jag älskar att se hur de små liven utvecklas och upptäcker sig själva mer och mer för var dag. Nu är det också viktigt för mig att släppa taget lite. Inte mycket men lite. Jag har en liten hönsmammavarning på mig. Det kommer hemifrån och jag får som sagt jobba på att låta dem klättra träd, ramla och få lite skrapsår. Att börja gå över gården själva till kompisar och allt annat. De klarar det! Och jag kommer att klara det också. Först nu har det blivit uppenbart hur jobbigt det måste ha varit för min mamma då jag flyttade till andra sidan jordklotet. Fy 17. Men jag klarade mig och blev en bättre person pga den erfarenheten. Nu är jag nära min mamma igen, geografiskt, och det är underbart.

Barnen är mer intresserade av växande blommor än vad jag är. Men jag lär mig av dem. Så när Boston köpte hem lite tulpanlökar från Holland så körde vi bara på och planterade dem. Nu ska vi se om det verkligen blir några blommor eller inte. Hur som, det var mysigt och lite kul! 😉

Den senaste tiden har varit FULL av musik på jobbfronten. Vi har skrivit mycket och jag får större sug för var dag, till att just skapa musik. Det är så sjukt kul! Det är den högsta rushen att tillsammans med andra människor skapa melodier och texter som man tror sig vara bra. Vi hoppar och skriker av glädje just då. Sen får man se vad som händer med musiken i slutändan. Men för mig är det ett otroligt tacksamt jobb och jag älskar det jag gör. Mycket för att jag får jobba med både människor och musk samtidigt, två av mina favoritämnen i livet. Tacksam. Oerhört tacksam att jag får göra det jag gör varje dag. Får ofta frågan om jag får betalt varje gång jag skriver musik. Nä, det fungerar inte så. Kort sagt så får vi bara betalt när det spelas på radion eller streamas en otroligt massa på Spotify, köpes på iTunes. Så all tid man lägger ner är faktiskt investerad tid. Förstå då hur många låtar man måste skriva för at få fram de där guldkornen. Det är kul, men kan bli tröttsamt också. Fanns en anledning till att jag blev smått utmattad i höstas. Här tillsammans med Peg och en kollega från Göteborg som går under producentnamnet Andrelli. Kom ihåg det namnet, han är grym!

Det är just när utmattning och stress gör sig påmind som stunder med familjen gör sig som bäst. Bara vara, ha kul, njuta av kärleken och leken. Livet!

Jag gick ju ut hårt med att jag skulle träna, ha en PT, kostupplägg och gå ner till min idealvikt. Nå, min plan fallerade lite. Sjukdom efter sjukdom i vintras höll mig ifrån gymmet. När jag äntligen blev frisk efter 2 månader, så blev vi magsjuka. I 2 omgångar. Sen… frisk…. taggad…. börjar träna och mår SÅ BRA. Då smäller det till i låret…. en bristen muskel. Det är lite hinder jag behöver överkomma. Men…. det där med att vara utan alkohol i 3 månader har varit SÅ svårt för mig. Det är en del av njutningen till livet, att få ett glas vin på helgen. God mat, sällskap, familjen och att just få slappa lite. Så…. det gick inte något vidare. Men jag är där igen och försöker. Åtminstonde har jag inte druckit på en månad nu. Vi får se…. jag ska hitta en balans som fungerar i mitt liv. En sak är säker… TRÄNING är så sjukt viktigt för mig och mitt välmående.

Och naturen ska inte underskattas. Mycket promenader, andas, tänker, filosoferar lite. Åh vad skönt det är då jag väl ta mig tid.

Nu ska jag hämta upp min lilla mamma och så ska vi jobba hemma tillsammans, men en ny låt till henne. Ja, en nygammal en kan vi säga. Spännande!

Önskar er en trevlig helg! Jag återkommer med om ämnet gränssättning.

Men vad betyder gränssättning för er? Skulle vara kul att höra hur ni hanterar era barn och de vanliga situationerna i småbarnskaoset.

Stor kram och trevlig fredag!

Mama Jo

Write a comment