En snökantad morgon

God morgon, alla fina! Vaknar upp till ett helt vitt vinterland efter att ha sovit en helt ok natt. Den senaste tiden är kantad av dålig sömn. Det är inte bra. För någon. Våra barn vaknar, bråkar om vem som ska sova brevid mamma och var. Vi hoppar fram och tillbaka mellan sängarna. Ont i ryggen, dåligt humör, oeffektiv generellt sätt känner jag mig med dålig sömn i ryggen. Hur har ni det med era småbarn?

Vår 4-åring, V, har nästan alltid sovit hos oss. Hon har varit mammig sen den dagen hon föddes och accepterar ofta inte att någon annan än mamma ska lägga. Det blir titt som tätt tårar och tandagnisslan när pappa ska läsa en bok och lägga. Men vi försöker hålla på varannan kväll, så att barnen är vana vid båda två. Att vi som föräldrar får njuta av att läsa saga för barnen och kramas med dem i lugn och ro. Att den andra föräldern får lite ”egentid”, om det än är så att bara slötitta på tv, diska eller tvätta. Det handlar ju bara om max en timme, inte ens det. Träna kanske. Vår äldsta, T, nu 5 år gammal, vill ofta lägga sig i sin säng. Då får hon göra det med sin pappa då jag ligger i vår säng med V. Den äldsta är mer pappig till att börja med, men jag vet inte om det är en vana. Hon vet att den lilla inte ger sig om hon inte får vara med mamma. Hon har uppfattat att den lilla alltid sover brevid mig så nu är det en ny grej…. att bara hon och ingen annan ska ligga brevid mig. Detta skapar kaos mitt in natten när den lilla vaknar och fattar att mamma inte ligger brevid henne. Ja, ni fattar… ingen är liksom nöjd. Inte föräldrarna som blir väckta av griniga ungar som bråkar om vem som ska ligga brevid mamma mitt i natten. Grrrrr. En felfri nattning eller morgon är något vi sällan upplever. Idag var morgonen så mysig. Sen kommer det……..man väntar på det. Bråk om något typ av gossedjur som en ville ta med sig till förskolan. Den andra påstår att det tillhör henne och så är bråket och tårarna igång. Segt! Så nära, men ändå inte. Sen skulle vi få på alla kläderna. Denna procedur som alla föräldrar väl känner till. Helt svettig när vi väl är klara och då har inte jag fått på mig mina kläder ens. De vägrar överdragsbyxor, den ena vill inte ha stövlar på sig, fel mössa, overallen sitter obekvämt. Jösses vilket liv. Väl ute i snön denna morgon så var det fatiskt så mysigt och magiskt. Ungarna ville rulla i snön och det fanns ju inget som stoppade dem. De hade fått på sig grymma kläder. Kör på bara!!! ” Finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. ” Det är ju sant ju. Vi längtar upp till Sälen nu. Nästa vecka! Då ska vi ta en liten familjetrip. Väl behövd och ungarna vill verkligen prova lite skidor innan säsongen är över. Jag med.

Jag har läst så många roliga krönikor om just småbarnsåren den senaste tiden. Får mig att känna mig mindre ensam, mindre misslyckad och starkare på något vis. Som någon skrev, det är tur att man älskar dem så mycket som man gör. Finns inget viktigare i livet än just våra barn. Men det tar på krafterna och de testar tålamodet dagligen, om inte hela tiden. Testar gränser, tänjer, drar och sliter, utnyttjar mammas stora och ”svaga” hjärta. De vet precis hur det ska manipulera mig. Såg min 4-åring sitta med valpögon i sängen igår kväll för att hon ville att jag skulle läsa sagan en gång till från början. Det började darra på läppen. Och så den där extra lilla söta rösten som hon la till. Men jag nekade henne och det blev en BOMB när hon inte fick som hon ville. Hon skulle flytta, jag är dum, äcklig och världens sämsta mamma. Sen kom gråten. De största krokodiltårarna jag sett. Så blir T irriterad för hon vill sova och nu så skriker lillasyster väldigt högt. Just denna kväll var jag ensam med dem, så jag kunde inte skicka T till sin egen säng med pappa, som hon annars hade velat. Åh….. detta ljud av barnskrik. Samtidigt som det väcker en känsla av att vilja rädda henne, trösta henne och bara krama henne, så blir jag galen då jag vet att hon bara spelar för att få som hon vill. Där försöker jag bli starkare och hålla på regler och sätta ner foten. Men de är som sagt grymt bra på att linda mig runt deras små söta fingrar. Det är så svårt att motstå. Jobbar på det, varje dag. Vi är iallafall inte ensamma i de här rätt tuffa småbarnsåren och jag är så tacksam för det. Det gör att man lättare kan skratta åt småsaker och småbråk som uppstår. Som sagt, jag älskar dem gränslöst så allt är förlåtet när vi somnar. Jag är noga med att själv säga förlåt om jag inte varit på mitt bästa humör. Det är svårt att bara på topp alltid när just sömnen hamnar bakom.

Nu blir det en kopp kaffe och upp i studion. Jag ska lägga kör på en låt och det är bland det roligaste som finns! Som att måla på en tavla.

Vad ska ni göra denna snöiga onsdag?

Varma kramar

Mama Jo

Write a comment