Grammis Flashback!

Grammis har varit. Vet inte varför, men jag var lite för stressad inför det där stora eventet. Lite skönt att det är över. Handlade om klädstreck. Min man sa till mig att chilla och att ta på mig vad som helst, för det kommer andra göra. Han hade ju rätt! Klädkod var aftonklänning och det är inte min grej faktiskt. Men jag var så bekväm till slut, även om jag drog till Täby Centrum samma morgon och inhandlade dyr kavaj från Tiger. Byxor och topp från Twist and Tango. Smycken från min favorit Yvonne Christa. Och så lånade jag min mans Airforce One. Smack! Min stil precis. Take it or leave it!

Peg var alltså nominerad för årets låt med Ain’t No Saint, som vi har skrivit med henne, Erik Lewander och jag. Om det hade undgått någon. Det var otroligt ärofyllt och stort för mig. Helt sjukt, vi var nominerade!!! Måste fortfarande nypa mig ibland. Hört och läst om många som klagar på galan, men jag har ingen att jämföra med. Sen var jag ju själv nominerad så jag brydde mig inte om allt runt omkring. Tv-produktioner är alltid sega med reklampauser mitt i galan. Men va fan….. det var ju en grym kväll! Så kul att träffa så många kollegor i branschen.

Hade inga förväntningar på vinst utan själva nomineringen var vinst nog. Peg själv var inte ens närvarande pga andra uppdrag. Vi bara njöt! Här är han, mannen som många tror är just min man. Nope, det här är min vän och kollega Erik Lewander. The one and only! Sjukt cool och kul kille.

Det var en vacker scen tycker jag och uppträdanden var otroliga. Här är Jill Johnson och jag ville bara springa upp och krama trummisen, Jonas Lidholm, som är min producent till min egna skiva way back when. En annan underbar kille. Anna Ternheim gjorde ett nummer så att jag storknade. Så galet bra. Med en gitarrr och dragspel. Fantastiskt! Anna, förlåt att jag hoppade på dig efteråt på efterfesten, men du måste ju få veta hur galet bra du är. Mer av dig!! Snälla, mer av dig. Du är galet bra!

Min första men förhoppningsvis inte sista Grammis. Kul som 17. Jag körde faktiskt hem. Sent, men jag körde.

Den här galan inspirerade mig till att fortsätta skriva och utvecklas. Så nu blir det rakt in i studion.

Happy Times!

Kram

Mama Jo

Write a comment