Solen skiner!

Måndag morgon!

Det är en magisk vacker förmiddag. Solen skiner, luften är alldeles perfekt och krispig. Jag vaknar med glädje i kroppen. En härlig känsla. Vi tog en lång sovmorgon och stressar inte iväg till förskolan. Jag har bestämt mig att den här veckan ska jag göra det som jag behöver. Det är första dagen på veckor som jag känner mig friskare. De här förkylningarna är verkligen sjukt deprimerande. Det som jag behöver mest av allt just nu är motion och det har varit så segt att inte kunna sätta igång. Verkligen deprimerande. Dessutom så har jag haft så galet ont i ryggen så jag känner mig så redo att få ge kroppen det den behöver. Förra veckan fick jag ligga på rygg och jobba i studion. Skönt att man har det jobb man har då. Jag är snart på väg att ta på mig varma kläder och gå en LÅNG promenad och verkligen njuta av den här dagen. Sen ska jag jobba lite. Idag är det text som står på schemat och då finns det ingenting som är så bra som att gå ut i naturen och andas och få lite inspiration. Jag brukar ofta gå ut i skogen för att just få in texterna till melodier. Det är något med naturen.

Det har varit en superhärlig helg med både vila och fest. En av våra bästa vänner fyllde 50 år, så barnen sov över hos mormor och morfar och vi tog chansen att bara njuta av kvällen. Och av sovmorgonen!!! Sen har vi myst, bakat lussebullar och satt upp julgranen ihop. Det var så mysigt.

Andas! Jag läser så många artiklar om utbrändhet och stress just nu och det är många av oss som verkar känna igen oss. Hur kommer det sig? Varför hamnar vi där? Hur kan vi lära oss att se tecken och hur kan vi lära känna oss själva tillräckligt för att kunna förhindra riktiga haveri? Tacksam att jag redan är på rätt väg. Så uppfattar jag det iallafall. I grunden är jag en stressad människa med både bekräftelse och kontrollbehov. Svårt att släppa taget och lita på att saker och ting faktiskt blir gjorda om jag inte själv gör dem. Lita! Våga släppa taget. Det känns skönt nu att kunna säga till mig själv…. ” det är inte mitt ansvar.” Redan nu känner jag en förändring i min relation till mina barn, som efter sommarens hårda jobb blev lite ansträngt under en period. Märkte att min dotter inte riktigt kunde acceptera att mamma ska iväg och jobba. Att mamma måste prata i telefon. Att mamma måste verkligen svara på en massa mail. Jag var ju verkligen borta jämt. Men nu så kan jag säga att jag är hemma till hämtning, middagen eller läggning. Det blir enklare för henne att acceptera. Försöker att inte vara borta från dem nu så mycket. Jag njuter av att vara tillsammans, att pyssla, att baka och mysa framför brasa och gran. Livskvalité. Det ger mig energi.

Speaking of energi. Dags att ta den där promenaden strax.

KRAM



Write a comment