En sån dag

Hallå Världen!

Idag är en sån dag. Jag är HUR seg som helst idag. Min inbokade låtskrivarsession blev avstyrd. Åh, så mycket jag då skulle få hinna gjort den här dagen. Hjärnan snurrar och listorna skrivs. Börjar med att låta barnen äta frukost hemma och ta det lite lugnare än vanligt. Oerhört skönt. Inga bråk, inget gnäll utan bara lugn och ro. Ja, nästan bara iallafall. Väl hemma efter lämning så passade jag på att bocka av lite julklappshandling på nätet. Otroligt smidigt och skönt. Andas. Nu är det en runda mindre bland alla hysteriska julklappshandlande människor.  Efter detta skulle jag ju hoppa upp och se till att listan på ” To Dos ” skulle bli gjord. Men jag orkar inte. Min kropp vill inte. Jag är trött idag. Inte deprimerad, bara trött. Så tänker jag på Lisa Ekdahl och hennes avsnitt av ” Så Mycket Bättre”. Hur befriande det var att höra att vila är en av hennes favoritsysslor. Att det bara är härligt och skönt att vila. Precis!!! Jag kommer göra mitt bästa för att adaptera denna syn på livet, då jag håller med. Jag ÄLSKAR att vila, att ta det lugnt och bara få vara. Kanske laga lite god mat,  om jag orkar. Städa undan,  om jag orkar. Läsa en bok, om jag orkar. Men att faktiskt inte ha några planer alls blev helt plötsligt den nya planen. Just så mycket bättre!!!! Allt det andra kan jag fixa med en annan dag. Idag så vill jag vara, andas, vila och min kropp kräver det. Jag tänker lyssna!!! Det är ett steg i rätt riktning.

Lunchen nalkas och återigen… jag lyssnar på min kropp. Tankarna går till pepparkaksburken på hyllan. Ska jag bara goffa i mig en massa pepparkakor till lunch? Vad är det för näring? Jag lyssnar igen… och får svaret. Så det blev lite hackande och skalande av frukt och grönt och en kvart senare en supersmarrig smoothie! Precis vad min kropp ville ha, känner jag.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_12e5fUNADJUSTEDNONRAW_thumb_12e5e

 Recept? Oftast så tar jag det som finns hemma och idag hade jag tur. Det är rödbetor, morötter, selleri, apelsin, citron, ingefära som jag har haft i min råsaftcentrifug. Sen har jag mixat juicen med en avocado och lite grönkål. I detta har jag även haft 1/2 tsk spirulina och 1/2 tsk vetegräs. Så….. blev magiskt god och krämig. Fyllig!

En dag som denna hinner jag reflektera mycket. Sedan mitt sista inlägg så har tankarna sprungit iväg. Tack för all fin feedback jag fick. Otroligt hur många som känner igen sig. Det, i sig, är skrämmande. Jag är verkligen långt från ensam i mina tankar och i min situation. Som jag skrev så har jag inte fått någon diagnos ” utbränd” utan  hörde alla varningssignaler som tjöt från alla håll och kanter. Jag behöver ändra mitt sätt att leva. Hitta ett sätt som fungerar för mig. Hur gör jag det? Jo, jag har enormt stöd hemifrån. Min man och jag pratar i timtals om allt och det hjälper verkligen mig. Han ser saker ur en annan vinkel och det kan vara bra att någon är mer pragmatisk och lite mindre dramatisk. Jag är väldigt bra på att stressa upp mig själv för saker i onödan. Verkligen helt i onödan. Det går så mycket energi åt att nojja över småsaker i livet. Stress är en riktig bov och jag behöver verkligen lära känna mig själv så jag kan undvika situationer som inte är bra för mig. Situationer som jag egentligen kan ta kontroll över och vända om, istället för att stånga huvudet rakt in i väggen. Sen har jag valt att vända mig till professionella inom vården, som kan hjälpa mig att se saker ur en annan vinkel. Är bara i början av den resan men jag kan säga att en av de första uppgifterna jag har fått är att ta tillbaka motion i min vardag. Min kropp skriker efter att få träna och svettas. Efter 3 veckor förkylning och antibiotika så har jag börjat igen. Faktum är att jag sakta slutade motionera under sommarturnén. Jag tog mig inte tid. Jag fann aldrig tiden. Och sakta med säkert började allt förtvina på något vis. Jag blev latare, ät sämre och bara tappade energi.  Långsamt tar jag mig tillbaka. Försöker börja vissa dagar med promenader i skogen och det är så skönt! Ingen musik, bara jag och mina tankar.

UNADJUSTEDNONRAW_thumb_12e5d

Allt jag gör i form av motion är rätt väg för mig nu. Visst är det uppförsbacke, men den kommer blir enklare att ta sig uppför. Jag har tränat så lite den sista tiden så jag fick kramp i magen när jag gjorde situps. Jag kan bara skratta åt det. Våra döttrar hör mig alltid klaga på att jag har så ont i ryggen. ” Men mamma, träna då! ”, sa min 5-åring till mig. Såklart har hon rätt. Nu är jag på rätt spår och tänker fortsätta gå upp för den där backen, hur mycket det än tar emot. Det kommer bara bli bättre nu.

IMG_3258.JPG

Nu tar jag på mig en varm tröja och kryper upp i min soffa. Kanske tar jag ett avsnitt av min favvoserie just nu, The Fall.  ( Den kan jag göra ett inlägg om bara för sig ). En kopp kaffe. Kanske te faktiskt.  Kanske unnar jag mig en pepparkaka. Och jag ska njuta! Sen får vi se vad jag gör efter det. Men nu tänker jag VILA!!!! Åh, härliga VILA!!!!! Jag välkomnar dig!

Jag känner starkt inom mig att jag kommer bli starkare för var dag. Ju mer jag lyssnar på mig själv och inte låter mig bli influerad av omgivningen, så kommer jag bli tryggare, lugnare och mer till freds med mitt liv. För detta är MITT liv och jag vill leva det fullt ut. Det är en tuff resa jag har framför mig, men jag är redo. Att rota lite i det förflutna för att förstå nuet. Jag är inte rädd, jag är beredd. Allt för att jag ska bli en hel och trygg människa, så jag kan vara en hel, närvarande och trygg mamma. För mina barns skull. Jag är skyldig dem detta. De är det absolut viktigaste i mitt liv. Min familj kommer först. Kärleken kommer först.

Kärleken är allt!

En varm kram till er!

Tack för att just du valde att läsa mitt inlägg idag.

1 kommentar

  1. finaste du <3
    du har så rätt.. att köra på utan att stanna upp, andas, lyssna på kroppen är det värsta vi kan göra.. ge dig all tid du kan för BARA DIG SJÄLV!!!
    Massor med kramar o kärlek

Write a comment