Trollen

Jag har varit en gnutta låg ett tag. Så brukar det bli för mig, när det är mycket med jobb och annat. Jag kör på tills det är tomt på energi. Då uppstår just en viss tomhet. Frågor blir tydligare och meningen med livet-frågan tydligast. Jag känner igen mönstret och vet att det vänder. Men det har varit lite svårt att sitta ner och skriva om det. Är imponerad av människor som vågar blotta sitt inre för alla på instagram och på bloggar. Jag blir samtidigt inspirerad. Det enda som jag är rädd för när det kommer till just bloggar och Instagram är det här ständiga näthatet som folk får utstå. Jag kan inte acceptera det, tolerera det eller vänja mig vid det. Det är alldeles för mörkt och deprimerande. Att det finns människor som skriver de hemskheter som jag läser ibland…. jag gråter floder när jag inser att mänskligheten är så förbaskat hatfull. Hur kan vi tillsammans få de här trollen att bli omvända? Är det ens möjligt? För i grund och botten, mår de inte bara väldigt dåligt? Vi ska värna om varandra, behandla varandra med respekt och kärlek. Varför är det inte bara enkelt?

Ja, många tankar snurrar och jag har just blivit lite less på sociala medier av denna anledning. Funderade ett tag på att lägga ner just Instagram ett tag för att slippa den dåliga energin som det kan ge ibland. Samtidigt är det ett sätt att jobba för mig. Jag ser vad kollegor gör, lär mig om nya och skapar faktiskt kontakter. Så det är samtidigt svårt. Nu är jag själv inte utsatt för troll. ( kanske jinxar mig själv här). Har inte så mycket som folk kan irritera sig på, eller? Jo, jag är väl för fet, för ful och för gammal för allt! Men jag är ju för 17 människa. En kvinna i sina bästa år, känner jag själv. Har egentligen inte landat i livet förrens nu. Trivs mer än någonsin med det som mitt liv ger mig. Så jag fortsätter min egna resa. Så får vi se om även jag lägger ut bilder på mina valkar, gropar i lår och dubbelhakor framöver. Mest för att det är skamligt att en kvinna ( och man för den delen ) inte bara kan få vara sig själv!!!! Be you ! Be proud! Jag önskar så att jag kunde lära mig tidigare i livet att trivas i min kropp. Att älska mig själv för den jag är. Har alltid haft kroppsfixering och alltid varit överviktig. Av olika själ, men jag är en känsloätare. Någon som känner igen sig? Vissa lägger ner maten helt när de är ledsna, stressade etc. Jag gör dessvärre tvärtom. Men det är något jag jobbar på. Varje dag, varje minut. Men vad jag inte vill är att unga flickor och pojkar ska springa omkring och inte vara nöjda med sig själva. För att de inte ser ut som en pinnsmal modell i tidningen. Eller att deras liv inte ser ut som ett Instagram-konto. På riktigt…. de där kontona är ju bara FAKE. Inget liv ser ut sådär. De har fotografer, stylister och jobbar stenhårt för att få det att se perfekt ut. Men det håller inte i längden! Oh no way! Så…. be proud! Se in i spegeln idag och sträck på dig. Du är precis perfekt som du är! Småsaker kan man jobba på, men vi är dem vi är! Love yourself!

Jag har förresten tagit itu med något som jag själv inte var så nöjd med. Och som jag kan påverka. Mitt hår! Det är långt, slitet och färgat. Är trött på att inte ha min egen färg. Vet inte ens vad det är för färg. Men jag klippte av det! Så… nu ska det få växa ut lite och så ska jag se om jag kan tänka mig att ha håret ”au naturelle”. Spännande. Stormtrivs för övrigt.

FÖRE

EFTER

Så… nu har jag skrivit av mig lite. Nu ska jag ta en kopp te och försöka skriva lite popmusik.

Vad gör ni en dag som denna?

Vad är era känslor kring nättrollen ?

Write a comment