Trollen

Jag har varit en gnutta låg ett tag. Så brukar det bli för mig, när det är mycket med jobb och annat. Jag kör på tills det är tomt på energi. Då uppstår just en viss tomhet. Frågor blir tydligare och meningen med livet-frågan tydligast. Jag känner igen mönstret och vet att det vänder. Men det har varit lite svårt att sitta ner och skriva om det. Är imponerad av människor som vågar blotta sitt inre för alla på instagram och på bloggar. Jag blir samtidigt inspirerad. Det enda som jag är rädd för när det kommer till just bloggar och Instagram är det här ständiga näthatet som folk får utstå. Jag kan inte acceptera det, tolerera det eller vänja mig vid det. Det är alldeles för mörkt och deprimerande. Att det finns människor som skriver de hemskheter som jag läser ibland…. jag gråter floder när jag inser att mänskligheten är så förbaskat hatfull. Hur kan vi tillsammans få de här trollen att bli omvända? Är det ens möjligt? För i grund och botten, mår de inte bara väldigt dåligt? Vi ska värna om varandra, behandla varandra med respekt och kärlek. Varför är det inte bara enkelt?

Ja, många tankar snurrar och jag har just blivit lite less på sociala medier av denna anledning. Funderade ett tag på att lägga ner just Instagram ett tag för att slippa den dåliga energin som det kan ge ibland. Samtidigt är det ett sätt att jobba för mig. Jag ser vad kollegor gör, lär mig om nya och skapar faktiskt kontakter. Så det är samtidigt svårt. Nu är jag själv inte utsatt för troll. ( kanske jinxar mig själv här). Har inte så mycket som folk kan irritera sig på, eller? Jo, jag är väl för fet, för ful och för gammal för allt! Men jag är ju för 17 människa. En kvinna i sina bästa år, känner jag själv. Har egentligen inte landat i livet förrens nu. Trivs mer än någonsin med det som mitt liv ger mig. Så jag fortsätter min egna resa. Så får vi se om även jag lägger ut bilder på mina valkar, gropar i lår och dubbelhakor framöver. Mest för att det är skamligt att en kvinna ( och man för den delen ) inte bara kan få vara sig själv!!!! Be you ! Be proud! Jag önskar så att jag kunde lära mig tidigare i livet att trivas i min kropp. Att älska mig själv för den jag är. Har alltid haft kroppsfixering och alltid varit överviktig. Av olika själ, men jag är en känsloätare. Någon som känner igen sig? Vissa lägger ner maten helt när de är ledsna, stressade etc. Jag gör dessvärre tvärtom. Men det är något jag jobbar på. Varje dag, varje minut. Men vad jag inte vill är att unga flickor och pojkar ska springa omkring och inte vara nöjda med sig själva. För att de inte ser ut som en pinnsmal modell i tidningen. Eller att deras liv inte ser ut som ett Instagram-konto. På riktigt…. de där kontona är ju bara FAKE. Inget liv ser ut sådär. De har fotografer, stylister och jobbar stenhårt för att få det att se perfekt ut. Men det håller inte i längden! Oh no way! Så…. be proud! Se in i spegeln idag och sträck på dig. Du är precis perfekt som du är! Småsaker kan man jobba på, men vi är dem vi är! Love yourself!

Jag har förresten tagit itu med något som jag själv inte var så nöjd med. Och som jag kan påverka. Mitt hår! Det är långt, slitet och färgat. Är trött på att inte ha min egen färg. Vet inte ens vad det är för färg. Men jag klippte av det! Så… nu ska det få växa ut lite och så ska jag se om jag kan tänka mig att ha håret ”au naturelle”. Spännande. Stormtrivs för övrigt.

FÖRE

EFTER

Så… nu har jag skrivit av mig lite. Nu ska jag ta en kopp te och försöka skriva lite popmusik.

Vad gör ni en dag som denna?

Vad är era känslor kring nättrollen ?

 

Times flies….

När man har roligt! Ja, det är ju så sant. Det har gått över en månad sen jag satte mig ner för att skriva ett inlägg. Eller, nu ljög jag. Jag har ett par inlägg som ligger i inkorgen, men aldrig postats. Det kommer alltid något i vägen, eller så känner jag inte att inlägget har tillräckligt med kött i sig, så att säga.

MEN I AM BACK!!!!

Har satt mig ner vid matbordet med en kall öl. Maken min ligger i soffan, även han med en kall öl och kollar på trav. Något som jag själv tycker är grymt tråkigt. Önskar lite jag förstod mig på det. Men det kopplar inte i min hjärna. Barnen har en kompis som ska sova över och är på övervåningen och njuter av sitt lördagsgodis. Tacos är beställda och jag ser fram emot en film i soffan med hela familjen. En riktigt mysig lagom lördag. Precis vad jag behöver!

Den senaste tiden har varit otroligt galen. Dagarna går i ett och det finns inte mycket tid över till den där om talade återhämtningen. Den som är viktigast av allt för att jag och mitt liv ska fungera. Ändå så har jag lyckats sätta på mig skygglapparna och kört på i ullstrumporna i nån månad. Ja, efter mello så har det varit mycket på jobbet. Peg och jag har skrivit musik runt om i Stockholm med olika team och producenter. Vi har jagat hennes nya singel, den som jag hoppas hon får släppa i vår. Det har gett frukt, allt arbete, med många bra låtar och nya kollegor. Roligt men slitsamt. Nu tror jag vi börjar se slutet av vår jakt och vi har till och med behöva avboka ett gäng sessions som vi kallar det för i vår bransch. Vi behöver både göra klart låtar och vi behöver ladda lite mer energi. Det är precis vad jag kommer göra så fort luckorna öppnas i kalendern. I vanlig ordning…. kroppen skriker lite efter min uppmärksamhet. Inte för att tala om alla kläder som jag inte kommer i i garderoben. Så, lite träning på det så! Sömn, träning, grönt och regelbundna mattider. BAM!

Men…. jag tror att den här dagen så skrev vi ”låten”. Hoppas ni får höra den snart.  Johan Gustavsson, Peg och jag.  

Det kommer även ut en ny låt nästa fredag, med JLC. Här är dagen vi fick ihop den. Roligt att jobba med de här tokstollarna. Så jäkla roliga! Tack för förtroendet. Det var tillsammans med Erik Lewander och Petter ” Professorn” Tarland och JLC som vi knåpade ihop deras kommande låt. Tema VM ! 

Förra veckan nåddes världen av nyheten om Tim Bergling, aka Avicii. Jag kände honom inte alls, men jag har aldrig blivit så berörd av en människas öde. Såg upp till honom på alla sätt och vis och jag känner en stor sorg över allt som hände. Hur kunde det hända? Det här måste bli ett uppvaknande för alla i branschen och för oss som driver på oss själva tills vi krackelerar. Utmattning, stress, sömnproblem……. balansen i livet är allt. Jag blir så ledsen, långt in i själen, när jag tänker på honom. Efter dokumentären ännu större känsla av mörker. Vi måste ta hand om oss själva och varandra. Tänker på hans föräldrar, syskon och vänner. Alla mina varmaste tankar till dem som stod honom nära.

Och så har vi förlorat Lill-Babs den senaste månaden. Det var också så svårt att ta in. Barbro hann leva ett långt, framgångsrikt, kärleksfullt liv men det är fortfarande en stor förlust för hela Sverige och för hennes nära och kära. Jag har vuxit upp med Barbro, då mamma och tjejerna alltid har jobbat ihop på olika vis. Lill-Babs, Siwan och mamma. Så många minnen som sträcker sig tillbaka ända tills jag var bara ca 8 år gammal. Du bodde någonstans ute i Saltsjöbaden, Barbro. Vi var där och hälsade på. Tror både Malin och Kristin var där. Vi fick ärva ett gäng coola glansiga jackor med glitterbrodering på. En stor rullskridsko på en av dem. En jacka var klargrön och en blå. Asså, det var de coolaste jag någonsin hade sett. Min man påminde mig om en annan upplevelse med dig. Vi var på Hooks Herrgård för några år sedan, då Diggiloo var där och ni spelade alla i den golftävling pappa brukade anordna. Vi satt och njöt av en lyxig middag med alla gäster. Helt plötsligt tjuter min granne vid bordet och flyger upp från stolen. Sen förstår jag varför då jag stod på tur för ” Le Barbro”. Du hade krupit under bordet för att kittla alla under fötterna. Asså, jag skrattade så jag kiknade. Du är så galen, tokfia! Men det var helt normalt för att vara du. Jag älskade det hos dig. En varm människa nära till alla känslor och som tänkte på andra före dig själv. Jag har aldrig fått så fina blommor av någon i mitt liv som från dig! De största finaste blommorna. Tack ! Jag tänker på er, Kristin, Monica och Malin, som har förlorat er mamma. Min mamma, som har förlorat sin nära vän och kollega. Sverige, som har förlorat en av de största artisterna och personligheterna någonsin. Det finns ingen som kan ta din plats någonsin. Du lever vidare i våra minnen. Hoppas du har det mysigt var du än är. Att du är omringad av vänner även där. Puss och kram, Barbro. Så svårt att förstå! Du är saknad!

Min favoritbild av dig.

Ja, livet tar och livet ger. Det är mörkt, men så är det. Jag fattar fortfarande inte att det är 20 år sedan min mormor Anna lämnade oss. Saknar henne så galet mycket och kan fortfarande höra hennes röst, känna hennes hud och dofta hennes handkräm hon använde varje kväll. Jag saknar dig, mormor!

För övrigt så har det här året varit ett häftigt år. Första gången jag fick med låtar i Mello. Överlycklig över den framgången. A Bitter Lullaby spelas på radion och jag blir lika varm i hjärtat varje gång. Märta och jag, som har gjort låten, har alltid haft en tro på den. Vi hade rätt. Snart kommer Martin med en ny singel, som jag fått vara med på ett litet hörn. Roligt. Jobbet till Mello 2019 har börjat redan. För övrigt så är jakten på att skriva så bra låtar som möjligt ständigt igång. Det är det man gör som låtskrivare. Skriver, skriver, skriver. Nej, vi får inte betalt för varje gång vi skriver. Nej, vi får inte betalt för varje låt som blir klar eller varje gång vi går in i en studio. Vad och när får vi betalt…..? Ja, skrämmande uppgifter och fakta faktiskt. Låtarna måste spelas i radio, tv och gärna av en artist live. Men då måste artisten och bolaget rapportera detta till STIM så vi faktiskt få ta del av pengarna. Och det är kanske inte alla som gör. Så tjänar jag pengar som låtskrivare….. nej. Tyvärr. Men jag återkommer när jag har listat ut hur jag ska göra det. För jag älskar mitt jobb. Jag älskar att omge mig med kreativa människor och få skapa nytt varje dag. Det är otroligt att det funkar överhuvudtaget. Tacksam! Man tjänar kanske lite mer pengar om man är artisten i fråga, som kan åka ut och spela. Men jag ger mig inte. Är så sjukt envis när det kommer till det här. Det måste bara funka!!! Det är för bra för att ge upp. Återigen, jag har ett bra supportteam i ryggen som stöttar och pushar. Utan dem hade jag aldrig klarat mig.

För övrigt…. vi har hunnit med att åka till Sälen i påsk. Det var helt magiskt!!! Barnen lyckades vi övertyga att gå i skidskola och det var så bra. De lärde sig massor och sista dagen tog vi alla knapplift själva och åkte ner för barnbacken. Kanske lite mer störtlopp på det hela, men det löser sig nästa gång vi får åka upp. Solen sken och vi hade det verkligen helt perfekt.

Asså, de vågade krama Valle i år. Framsteg.

 Fick några åk själva medans barnen var i skidskola. Underbart!

After-ski! 

Så….nu ska här stekas tacos. Film… sova!

Ses imorgon!!

 
 

Välkomstfest i Stadshuset

Finalveckan är inledd. Stadshuset och Stockholm bjöd oss finalister på fest igår, i Gyllene salen. Det kändes så mäktigt. Vackert!    Blå hallen agerade välkomstsal. Så mäktigt.

Som många av er har hört och läst mig skriva, det tog mig 13 år att komma hit. Men väl här så känns det som att allt har fallit på plats. Jag är en tryggare människa, en bättre låtskrivare och helt enkelt redo för uppgiften. Hoppas iallafall det. Tänker absolut göra mitt bästa för att komma tillbaka nästa år.

Så stolt över det här lilla teamet. Märta Grauers, medkompositör och producent. Martin Almgren, the one and only. Att få jobba med dig är en ynnest. Så lätt, så roligt och så bra. Du är grym! Ser fram emot många fler låtar. Vi har ju redan några på gång. Kör ditt race på lördag. Oavsett resultatet så är du vår vinnare!!! Du tog vår låt hela vägen till finalen och jag är dig evigt tacksam för det och din stora varma röst. Kram på er.

Vegetarisk meny, till både förtjusning och besvikelse för vissa. Vi som inte är vegetarianer fick ett pärlhönsbröst serverat till de makalöst goda grönsakerna.

Vår vegetarian var nöjd!

Det här är en annan kvinna som är värd att nämna mer än en gång. Annele Henz-Mortimer, på Universal. Hon är den som gav mig ”uppdraget” att skriva lite mellolåtar. Ett uppdrag jag tog på fullaste allvar. Att jobba med dig och dina kollegor, Emilie och Frida, är det bästa jag gjort på länge. Så kul vi har!!! Ser fram emot många roliga resor i framtiden. Tack för ditt förtroende och ditt stöd.  ( Karin Gunnarsson, du är en till människa jag vill tacka. Du var dock inte där igår, så jag kunde inte ta en bild med dig. Men du….. TACK!!!!! )

Jag saknar Sigrid med på festligheterna, men jag får ju ha de här underbara killarna med istället. Mendez låtskrivare och våra kollegor, Palle Hammarlund och Jimmy Jansson. Pest eller kolera helt enkelt. Återigen, det var en galen duell vi hamnade i i Andra Chansen. Men jag är så glad för mina kollegors skull. Och Sigrid…. WE WILL BE BACK!!! Din karriär har bara börjat, tokfia.

Christer håller tal. Vi är alla vinnare hör jag. Ja, jag känner mig som en vinnare. TACK!!!

Samir längtar också efter Sigrid.

Tack för en oförglömlig kväll och upplevelse. Det var magiskt. Nu tar vi Kung Martin och går in i workmode resten av veckan. Idag börjar repen. Spännande att få komma in på Friends Arena. 

 

Dagarna flyter ihop

Det har varit lite mer att göra än vad jag trodde gällande Melodifestivalen. Det har även tagit på mer kraft än vad jag trodde. Det är något av det roligaste jag gjort dock. Men nu går vi in i slutspurten. Ikväll är det välkomstfest på Stadshuset. Ska bli oerhört kul. Följ med på Insta för uppdateringar.

KRAM

 

Peg & Sondr in da house!

I förra veckan hann jag med en rolig session med Peg och en duo som heter Sondr. De är baserade i London men kommer från USA och Italien. Mycket trevliga och begåvade. Jag hade en superkul dag på jobbet. Tack!

YK och Peg kände sig lite filosofiska. Det speglar sig i låten. 

Peg in deep thoughts.

Lorenzo finding those right chords.

Thank you Sondr, for visiting us at The Kennel. Do come back soon. Proud of you for trying ärtsoppa och pannkakor. ( peasoup and pancakes, a Swedish tradition on Thursdays. )

 

Flashback Malmö

Det har gått så fort allting. Hinner inte riktigt reflektera över vad som har hänt. Märta och jag skrev den här låten för några år sedan och vi kände då, att den var speciell. Nu, när allt har landat och vi äntligen hittade rätt röst till den…… ofattbart, vi kom till final! Tack alla ni som röstar. Tack alla ni som ger oss så mycket kärlek! Det är så kul när man faktiskt når fram med sin musik. Vi älskar ert stöd och engagemang. 

Det här är Palle Hammarlund, en riktigt härlig kollega! Jag har faktiskt lärt mig mycket från honom. Så kul, Palle, att du är med på även denna resa. Jimmy också såklart 😉 

Många rep blir det. Här laddar vi på lördagen med artistmöte.

Innan kvällens sändning. Blev lite vit blus med grön pälsjacka. Kände mig väldigt bekväm, fin och samtidigt lite ”rockig” som är lite jag. 

Ja, redo för sändning!!!!

Min man Boston var på plats för att heja på oss. Det var så kul att få dela den här kvällen med honom. Tack älskling, för att du alltid stöttar mig!

Här är bästa Lars Säfsund, som jag har äran att köra med bakom Martin. Lars är inte bara genomtrevlig utan även galet begåvad. En av de bästa sångare vi har. Tack Lars!!!  

More than words!!! Jag grät när vi gick till final. Så otroligt roligt. Så lycklig. Så lättad. Så stolt. Bara superlativ!

Jag får springa fram och tillbaka mellan greenroom och där jag sjunger kör. Här är efter vi har sjungit första gången. Galet lättad och kände att allt satt på plats! KUL! 

Hoppas ni följer med oss och Martin till Friends Arena och stöttar honom lika mycket där. Det är en tuff tävling och vi är så tacksamma att vi faktiskt kom till finalen!

Återigen, tack för ert stöd!!! Ni är magiska!!

Glöm inte att låten nu finns på Spotify. Hjälp oss gärna att sprida den genom att dela med er till vänner, spela, repeat it… ja, ni vet. Vi lever ju i en värld där Streams på Spotify är det nya sålda skivor. Så streama så mycket ni bara orkar. Spela på Spotify alltså.

KRAM

Jossan

 

Så ska det låta

Wow, tiden går fort. Det program vi spelade in i höstas sänds på söndag kl.20.00, SVT1. Spännande!! Mot Marit Bergman och Love Antell kämpar mamma och jag tillsammans med  Emanuel Norrby. Sarah Dawn Finer gör ett kanonjobb som programledare. Om ni missat kan ni se på SVT Play.

Hemma med sjuka barn för övrigt!

Kram och mysfredag!

 
 

Välkomstfest på Rådhuset

En fantastiskt fin fest bjöds vi på. I det vackra Rådhuset. Pompa och ståt.

Fin och smaklig buffé. 

Trevligt sällskap. Här har vi en av låtskrivarna till Mendez låt, Palle Hammarlund, och så Nicholas Johansson och Emilie från Universal.

Så sjukt kul och coolt att vi äntligen är här! Märta och jag och vår lilla låt. Grattis till oss. Det är ju en seger i sig att äntligen har tagit sig in i den här tävlingen, för min egen del. 

Mumsig chokladfontän. 

The core team! Märta Grauers, Martin Almgren och jag. 

Själv väldigt glad för min fina Pernilla Wahlgren klänning. Inte ofta jag tar på mig starka färger, men ibland så. Inte klänning heller för den delen, men det börjar bli en favorit! Klänning e inte så dumt asså.

 Själv väljer jag att avvika från festen tidigt ikväll. Jag känner ett ansvar inför rollen som körsångerska och vill bara göra det bästa jag kan. Så jag säger god natt, sov så gott och så ses vi imorgon.

Vad vill ni se mer av imorgon?

KRAM

Mama Jo